Major Kent Tuoremaa, divisionschef på 1. helikopterskvadronen i Luleå var ute i sommarstugan och förberedde sommaren aktiviteter när samtalet kom. Räddningstjänsten i Stockholm hade begärt hjälp av försvarsmakten. Helikopterflottiljen har ingen uppgift att stå i beredskap, så då löser man det med personliga initiativ.
– Jag ringde runt de till de kollegor som jag visste var hemma och frågade om de hade möjlighet att ställa upp.
Kent Tuoremaa fick ihop sin besättning så vid lunchtid på fredagen landade en helikopter 10 i Täby, monterade vattentunnan, kopplade upp sig mot räddningsledaren via sambandscentralen på Sweden Rescue och började vattenbomba. Då hade besättningen varit i gång sedan 07:30 på morgonen, och skulle fortsätta fram till ca 21:30. För att besättningen skulle ha uthållighet att om nödvändigt arbeta flera dagar i sträck krävdes vila och helikoptern landade på Livgardet över natten.
Tack vare att vatten kunde hämtas i närheten tog det bara tre minuter mellan varje gång man gav sig in i röken och färdmekanikern kunde ge signal att det vare dag att öppna tunnan.
Hur klarar major Tuoremaa och hans besättning av att hålla koncentrationen timme efter timme?
– För att få bra flyt i själva fyllningen av tunnan så gäller det att träffa rätt vid vattenkontakten med tunnan. Det är också viktigt vid själva tömningen att det sker vid rätt tidpunkt så att vattnet träffar där det ska. Man jobbar i besättningen med inövade rutiner och man får lite paus i samband med tankning och mat. Vi är väl medvetna om att det är viktigt att hålla koncentrationen och därför avbröt vi också när vi kände oss trötta.
Fredagens hårda arbete gav resultat så på lördagen behövdes ingen vattenbombning. Tidig eftermiddag landade helikopter åter hemma på 1. helikopterskvadron och besättningen kunde någon timme senare åter ta helg.