Treveckorsövningen utspelar sig i ett fiktivt land med etniska konflikter, där det just ska hållas val. Stridsgruppens uppgift är att skydda valet och hålla konflikthärdarna i schack. För den svenska luftvärnsenheten innebär det att övervaka luftrummet, i synnerhet den flygförbudszon som upprättats i området, och dessutom att kunna upptäcka och varna för granater eller raketer som avfyras mot stridsgruppens enheter och baser av motståndarstyrkor som vill stoppa valet och få ut den internationella styrkan.
– Det har tagit lite tid att förklara vad det är vi bidrar med, säger Max Larsson, chef för luftvärnets enhet som består av två sensorgrupper med underrättelseenhet 23 (UndE 23). Men det är ju det som samövningen är till för, att man ska förstå varandras metoder och procedurer. Och nu när övningsledningen spelar in en granatkastarbeskjutning mot en bas, då märks det att vi behövs.
En halvtimme senare händer just detta. UndE 23 upptäcker granater i luften och räknar snabbt ut att de kommer att slå ned på den egna basen. Sensorledaren som ser detta på skärmen skriker omedelbart ”Incoming!” (inkommande granat), och startar larmsirenen som ljuder gällt över hela basen. Alla i området slänger sig rakt ner och tar skydd för att minska skadorna vid en eventuell explosion. När beskjutningen är över skickas så fort som möjligt en rapport till högre stab om beskjutningen. Data från sensorn visar hur många granater, vilken typ, var de slog ner, varifrån de sköts – viktig information för staben som ska fatta beslut om eventuell bekämpning av motståndaren som sköt granaterna, som ska skicka ut patrull för att kontrollera skadeutfall och för att kunna hitta blindgångare, granater som slagit ner utan att explodera. I ett sådant läge kan även information från artillerilokaliseringsradarn Arthur, som också ingår i det svenska bidraget, ge ännu noggrannare data om fientlig artilleribeskjutning.
– När de insåg att vi hade förmågan att upptäcka och varna för granater, ville de ha oss på fler platser än vi klarade av med de två sensorer och den personal vi har, säger Max Larsson. Men genom stöd av personal från artilleriet kunde vi placera en tredje larmenhet, med larmaggregat och en pansarterrängbil, i en by där stridsgruppen också har styrkor.
Efterfrågade på flera platser
Under övningen har luftvärnets personal utbildat hela stridsgruppen i hur larmningen går till, och vad man ska göra när larmsignalen ljuder för att snabbt få bästa möjliga skydd mot skador. Och den brittiska bataljonsledningen är nöjd med den ökade säkerhet som det svenska sensorbidraget ger åt styrkan.
– Och eftersom de svenska sensorerna kan upptäcka indirekt eld, har de också gjort att vi kan övervaka ett mycket större område, säger ställföreträdande bataljonchef Dave Ethell.
Den svenska kontingenten har förutom artilleri och luftvärn också en CBRN-enhet (skydd mot olika typer av stridsmedel) och en understödjande logistik- och personalenhet (national support element). Kontingentschefen Stefan Fredriksson har bara fått positiv återkoppling från britterna:
– Vi har proffsiga soldater, och duktiga chefer, som alla behärskar det engelska språket bra. Och de svenska bidragen är sådant som efterfrågas i dagens konflikter.