Sjukvårdstjänst, kanske den enskilt tyngsta biten inom jobbet på ammunitionsröjningskompaniet. Här tränar vi scenarion när du eller din kollega har hamnat i en situation, där det allt från lindriga skadeutfall, exempelvis blockerade luftvägar/något fastnat i halsen, till ett allvarligt skadeutfall där olyckan kan ha krävt en del av kroppen, skador från inkommande projektiler eller föremål. Jag upplever skadesituationer av kamrater som den tyngsta biten, för andra soldater kanske det kan vara lång tid från familjen som är tyngre eller något annat.
I en skadesituation där man blir överraskad, reagerar vi alla lite olika. Nu jobbar vi in ett beteende efter ett protokoll så att allt ska fungera. Detta repeteras om och om igen, allt för att bygga in ett muskelminne så att när det händer till en början ageras det autonomt av ren reflex. Det är trots allt din kompis, kollega eller kanske bästa vän som råkat ut för olyckan. Här är vi ganska eniga om att vi vill göra det yttersta för att hjälpa honom eller henne.
Ett av scenarierna var att jag som vårdgivare stod vänd med ryggen emot min kamrat, övningsledaren och kamraten kokade ihop en lite historia sinsemellan. Nästa grej som hände var startkommandot ”Framåt!”. Då vände jag mig om och lokaliserade min kamrat, skyndsamt tog mig fram dit och påbörjade protokollet. Samma procedur varje gång allt för att jag, oavsett stressnivån hos mig eller miljön runt om kring, skulle arbeta metodiskt. Syftet var att inte missa någonting, även en till synes liten oupptäckt detalj kan till slut bli någonting allvarligt.
Uppgift som kamratsjukvårdare
I just detta fall var min kamrat groggy, hade svårt att svara på tilltal och bland det första jag kom på mig själv att kolla då, var munhålan. Nog var det så, en ihoprullad tejpboll som symboliserade en blockerad luftväg. Munnen rensades och luftvägen kontrollerades så att det kom in luft, ganska snart därpå kvicknade kamraten till och kunde beskriva med egna ord att en explosion inträffat. Oklart hur, men på något sätt hade skräp kommit in och täppt till andningsvägen. För säkerhets skull gick jag igenom hela protokollet, förde anteckningar över vitala värden och lämnade sedan över kamrat och anteckningar till kvalificerad sjukvård. Vår uppgift som kamratsjukvårdare/gruppsjukvårdare är, att inom tio minuter lösa ut den mest akuta traumavården kamraten behöver, för att därefter skyndsamt låta professionell personal ta över.
Efter att vi lämnat över kamraten till övningsledaren, som spelade den anländande sjuktransporten, avbröt vi övningen, gick igenom vad som gjorts bra respektive mindre bra. Därefter bytte vi plats och då var jag den skadade och min kamrat den som fick ett scenario att spela. En otroligt lärorik dag som jag hoppas kommer göra att jag agerar effektivt och kan hjälpa en kamrat i nöd, om olyckan skulle vara framme.