Syftet med utbildningen är att de här killarna och tjejerna ska fungera som instruktörer i närkamp på förbandet för att utbilda och träna både kollegor och rekryter.
Närkampsutbildning har alltid funnits i någon form i försvaret men sedan början på 2000-talet, har det utarbetats en särskild närkampsutbildning som tidigare värnpliktiga och dagens rekryter får, den omfattar cirka 20 timmar och är väldigt grundläggande.
Intensivt med teori och praktik
Det är enbart utbildade och godkända instruktörer som får genomföra närkampsutbildning på förbandet.
– Instruktörseleverna får en betydligt mer omfattande närkampsutbildning än den som rekryterna får, den består av 100 timmar blandad teori och praktik. Vi går på djupet rejält både i de teoretiska ämnesblocken men också i de praktiska där vi lägger stort fokus på att lära ut rätt teknik. Eleverna utbildas för att bli instruktörer och då gäller det att de kan grunderna ordentligt men också att de har en djupare kunskap i bland annat skyddslagen, som vi stödjer oss mot när vi agerar som skyddsvakter, sa examinatorn Mikael Jakobsson
Mikael är en av några få examinatorer på förbandet och faktiskt försvarsmakten, han har själv en diger bakgrund i närkamp. Under en treårsperiod som omfattat cirka 1000 timmars utbildning, träning och övning, blev Mikael år 2007 färdigutbildad examinator i närkamp. Utbildningen har han genomfört parallellt med hans ordinarie arbete på förbandet.
– På kort tid ska vi lära ut teknik och teori som reglerar närkamp, för att underlätta för eleverna visar vi den färdiga målbilden som är soldatutbildning. Vi visualisera och visar moment och använder några få nyckelord för att förstärka momentet, vilket har visat sig vara den bästa utbildningsmetodiken vad gäller närkamp. Eleverna bär stridsutrustning för att redan från början lära sig olika tekniker på rätt sätt, då det är den utrusning som normalt används, sa Mikael
Fysiskt ansträngande
Det här var utbildningens andra dag, man kunde skymta en hel del blåmärken och svullnader framförallt på armar. En och annan berättade också att de kände sig lite möra i kroppen redan efter den här korta tiden.
– Det här är jättekul och bitvis ganska jobbigt, man är ju fysiskt igång hela tiden. Det är dock lättare att ligga på en hög puls då man är motiverad att försvara sig, så man känner inte tröttheten på samma sätt som när man kör ett vanligt träningspass. Jag har tidigare deltagit som hjälpinstruktör i närkamp under den grundläggande militära utbildningen (GMU), så det är kul att nu få instruktörsutbildning. För att bli bra på närkamp krävs det mängdträning som med så mycket annat, tanken är att det ska ske reflexmässigt och sitta i ryggmärgen. När vi utbildar rekryterna i närkamp under GMU är ju inte tanken att de skall bli experter, utan där ger vi grunderna som sedan byggs på när individen väl är anställd. Vi har bra instruktörer och det är verkligen en förmån att få träna på jobbet, sa Erik Lindh
Praktiska prov
På den tredje utbildningsdagen var det dags för eleverna att visa sina soldatkunskaper i bland annat vapentjänst, förflyttning och inte minst kampvilja. Nu var det dags för ett praktiskt prov utomhus.
– Eleverna ska förflytta sig mellan olika koner, där de vid varje kon ska gå ner på marken, här kommer pulsen att öka rejält. Nästa moment är att de skall möta två motståndare där närkampstekniken och kampviljan kontrolleras, en riktig pulshöjare. Efter det möter de ytterligare motstånd i form av en individ med tillhygge som eleven ska oskadliggöra. Det avslutande momentet är en skarpskjutning på tid, de avfyrar fyra skott varav minst två måste träffa tavlan. Det kan tyckas enkelt men alla moment sammantaget är ganska jobbiga, inte minst då utrustningen väger en del. Alla momenten måste vara godkända, sa Mikael