Bara någon dag före ceremonin hade rekryterna avslutat den sista delen i utbildningen med övningen ”Aldrig ge upp”, vilket förklarade tröttheten. Övningen är en både fysisk och psykisk prövning där viljan och kunskaperna ställs på sin spets. Det visade sig att rekryterna hade de egenskaper som krävdes för att klara utmaningarna. Nu var det alltså dags för avslutningen, dit även anhöriga hade bjudits in.
– Jag vill tacka er alla som aktivt har valt att genomföra utbildningen, ni bidrar till att skapa säkerhet både här hemma och utanför våra gränser. Det ni gör är viktigt, jag är stolt över er och de utmaningar som ni har klarat av och det tycker jag att ni också ska vara. Jag vill också tacka er anhöriga för att ni kom hit i dag och för att ni har stöttat era ungdomar. Utan ert stöd hade det varit mycket tuffare för rekryterna, sa överste Ola Truedsson i sitt tal
Efter att chefen för Amfibieregementet hade genomfört ceremonin, delades det ut plaketter till alla nyutbildade soldater. Utmärkelser delades också ut till ”bästa rekryt” och till ”bästa kamrat”.
Vuxit som människor
– Det har varit jätteintressant att få komma hit och få lite mer information om vad utbilningen har handlat om. Vi har ju bara hört det som vår son Anton har berättat om. Han har trivts jättebra hela tiden och tyckt att det har varit roligt men jobbigt. Vi märker också att Anton har förändrats en del sedan han började utbildningen. Han har vuxit som människa och samtidigt blivit mer självsäker. Det märks också att de har en bra kamratskap i gänget, kompisarna är hans nya familj, sa föräldrarna till Anton From
Efter en stund dök Anton From upp själv, något trött.
– Jag har trivts jättebra men det har samtidigt varit mycket jobbigare än vad jag hade förväntat mig. Innan utbildningen hade jag en helt annan bild av vad hemvärnet var, det som vi nu har utbildats mot. Jag trodde att det var äldre gubbar som inte ägnade sig speciellt mycket åt militära uppgifter, men det var helt fel. Ibland önskade jag nästan att det var gamla gubbar för att jag skulle orka hänga med. Jag har lärt mig mycket om mig själv, bland annat att jag faktiskt kan mer än vad jag tidigare har trott, sa Anton
Många föräldrar berättade om de förändringar de hade märkt hos sina söner och döttrar under utbildningens gång. Alla vittnade om att det enbart var positiva förändringar som de hade märkt, framförallt hade självförtroendet ökat.
Anhöriga viktiga i besluten
De anhörigas närvaro var inte bara viktiga för soldaterna, det var lika viktigt för föräldrar, syskon, pojk- och flickvänner att få mer information om vad utbildningen har handlat om för att de i sin tur skall få en bättre förståelse för de val som deras söner och döttrar har gjort och kommer att göra.
– Även om min son är myndig och han fattar sina egna beslut så är det viktigt för mig att förstå det han gör. Därför tycker jag att det har varit jättebra att få komma ut hit och lyssna på information och delta i ceremonin, sa en mamma
Efter den avslutade ceremonin och fika med anhöriga var det dags för en sista ansträngning. Det återstod att ta hand om den personliga utrustningen som nu skulle lämnas in på förrådet. Där kommer utrustningar inte att ligga särskilt länge då Anton och flera av soldaterna kommer att tillhöra någon av förbandets hemvärnsbataljoner där de i olika perioder kommer att både öva och utbilda sig på förbandet.