Krigsfångar och skadade – en del av striden

Under den femte och sjätte dagen av Livgardets övning utanför Linköping intensifieras striderna vilket leder till att soldater skadas och att man tar krigsfångar. När det händer måste det finnas en organisation som hanterar fångar och skadade.

Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten

Under övningens första dagar genomförde soldater och officerare skjutövningar med skarp ammunition på ett skjutfält i skogen. Nu övergår övningen i ett nytt skede. Den skarpa ammunitionen byts mot lös ammunition och man smyger försiktigt fram genom skogen till den lilla byn Spång som har intagits av motståndarsidan.
– Vi anfaller direkt mot motståndares bakre ledning, rakt in i getingboet. Det borde vara oväntat från deras sida. Om vi är snabba kan vi dra nytta av överraskningsmomentet, säger kompanichefen Henrik Nordén.
I skogsbrynet utbryter det en intensiv eldstrid när motståndet, som spelas av hemvärnssoldater, överraskas av soldaterna i Livgardets 7:e bataljon. Kulsprutor smattrar, tomhylsor studsar mellan trädstammarna och kompaniernas officerare tar i från tårna när de skriker ut sina ordrar för att höras i tumultet.

Skadade soldater

Alla soldater som deltar i striden bär utrustning med sensorer som indikerar om man blir träffad. En träff indikeras med en tjutande signal, och efter några minuters strid har ett par av de egna soldaterna träffats av motståndarsidan.
– Gruppchefen skadad, skriker en av de stridande soldaterna.
Den skadade dras snabbt i säkerhet där en stridssjukvårdare undersöker den skadade och lägger första förband samtidigt som signalisten beställer en sjukvårdstransport via radio. Den skadade läggs på bår och bärs till den plats dit sjukvårdstransporten är beställd.

Krigsfångar

Striden i byn Spång fortgår under dagen och under nästkommande dag. Fler soldater från den egna sidan skadas, men man tar även krigsfångar.
– Fångenskapen är inte ett straff, utan syftar till att förhindra att kombattanten deltar i konflikten. Man kan även få värdefull information från krigsfångar, säger militärpolisen Helena Sivertsson.
Att hantera krigsfångar och skadade är resurskrävande. Krigsfångarna transporteras till en uppehållsplats för fångar där det hålls samtal med fångarna och där man undersöker deras tillhörigheter.
– Krigsfångar har rätt till samma vård och samma standard som våra egna soldater. Det finns reglerat i Genèvekonventionen, säger Helena Sivertsson.

Sjukvård

Medan striden fortsätter kör bandvagnar i skytteltrafik med skadade till förbandsplatsen där man har upprättat en militär motsvarighet till vårdcentral och akutmottagning. I bandvagnen kan den skadade få dropp, syrgas och smärtlindring.
– Där finns ungefär samma utrustning som i en vanlig ambulans och det finns alltid en sjukvårdare och en sjuksyster i vagnen, säger Malin Hjalmarsson som är ställföreträdande chef på sjukvårdsplutonen under övningen.
Vid stabsplatsen görs en medicinsk bedömning varpå den skadade får träffa en sjuksyster eller en läkare.
– Att ha rätt personal är A och O. Under övningen har vi civila sjuksköterskor och en läkare i vår personal. I en skarp situation har man två läkare varav minst en kirurg, två sjuksystrar och fyra sjukvårdare, säger Malin Hjalmarsson.