Från rekryt till soldat

Disciplin, ett ord som nämns när några av de nyanställda berättar om vad det var som bidrog till att de valt att stanna kvar i Försvarsmakten. De pratar också om att lära känna sig själv, att du lär dig att du klarar så mycket mer än du tror. Och så det här med kamratskap, att ha gruppen där som stöd. Stina Nilsson och Johan Perjons är två av de som nyss avslutade sin grundläggande militära utbildning, GMU, och nu är anställda som soldater.

Stina Nilsson och Johan Perjons gör sin första dag på introduktionsutbildningen för nyanställda. Foto: Anne-Lie Sjögren/Försvarsmakten
Stina Nilsson, 19 år kommer från Sundsvall men har flyttat till Skövde. Johan Perjons, 21 år är från Dala-Floda utanför Borlänge och har ännu inte fått tag i bostad i Skövde.
Stina Nilsson, 19 år kommer från Sundsvall men har flyttat till Skövde. Johan Perjons, 21 år är från Dala-Floda utanför Borlänge och har ännu inte fått tag i bostad i Skövde. Foto: Anne-Lie Sjögren/Försvarsmakten
Stina Nilsson, 19 år kommer från Sundsvall men har flyttat till Skövde. Johan Perjons, 21 år är från Dala-Floda utanför Borlänge och har ännu inte fått tag i bostad i Skövde. Foto: Anne-Lie Sjögren/Försvarsmakten

Av de rekryter som härom veckan avslutade sin GMU på Skaraborgs regemente har alla utom tio valt att i någon form fortsätta inom Försvarsmakten.
– Det känns bra att göra något vettigt istället för att bara sitta hemma. Jag vill inte plugga nu utan jobba, säger Stina Nilsson som är en av de 80 som nu gör sin introduktionsutbildning som nyanställd soldat på regementet.

Även Johan Perjons har valt att fortsätta som soldat och han berättar att han alltid har velat göra militär utbildning och att familj och släkt stöttat honom i det. Han tycker det har varit en bra tid under GMU, där man lärt känna sig själv och lärt sig disciplin.
– Man lär sig ordning och att hantera tiden bra. I början var tio minuter kort tid. Knappt hälften var färdiga i tid när vi skulle ha gjort oss i ordning och ställa upp men i slutet av utbildningen var tio minuter lång tid. Då var vi klara i god tid och fick vi stå och vänta. Alla hade bra ordning på sina saker och visste exakt vad som skulle göras.

– Det krävs disciplin och man lär sig mycket om sig själv. Lär sig hur mycket man orkar, tillägger Stina och berättar om sista övningen de hade som rekryter. Den hette ”Aldrig ge upp” och när de var ute på den var vädret det sämsta tänkbara. Snö, regn, slask, blåst. Det fanns ingenting som var torrt, inget torrt ombyte. Det var kallt och blött, de kände sig hjälplösa och ville inte mer. Då är det gruppen som gör att man orkar.
– Man ska ju inte ge upp. Då har man förlorat, säger Stina. Har man jobbat så bra hittills och så sista veckan, då ska man inte ge upp, besvikelsen skulle bli för stor. Och man skulle känna sig jättehemsk om man skulle lämna de andra där ute.

– Till allas förvåning klarar man mycket mer än man tror. Det är skönt att veta det, att man klarar det, säger Johan.

Både Stina och Johan ska nu göra sin befattningsutbildning, båda två som besättning på stridsfordon 90. Hur länge de tänker stanna i Försvarsmakten vet de inte riktigt. Det beror på hur de trivs med arbetet. Och det beror också på vilka människor de kommer att ha runt omkring sig – om de blir en grupp som trivs tillsammans.