Hur soldater bemöter lokalbefolkningen i ett insatsområde påverkar både säkerheten och informationsutbytet. Utan kvinnliga soldater blir det svårt att genomföra visitationer av afghanska kvinnor utan att göra sig skyldig till grova kulturella kränkningar. I en hederskultur som den afghanska kan sådana övertramp innebära allvarliga hot mot den egna säkerheten och försvåra relationsbyggandet.
För att få bättre interaktion med Afghanistans befolkning jobbar den svenska insatsen med Mixed Engagement Teams, som består av både manliga och kvinnliga soldater.
– Vi vill spegla befolkningen för att få ut mesta möjliga effekt av våra operationer. Har du både kvinnor och män i en grupp kommer du längre. Då finns det inga begränsningar, säger Ann-Charlotte.
Vagnchef
Ann-Charlotte är nu under utbildning med alla andra som ingår i FS 24, den fortsättningsstyrka som P 7 sätter upp till afghanistaninsatsen. Till vardags jobbar hon som rekryteringsofficer vid HR Centrum i Stockholm. FS 24 blir den fjärde insatsen hon deltar i. I Afghanistan har hon tidigare varit som förare och vagnchef.
Ann-Charlotte har själv upplevt att det kan vara stora skillnader mellan vad och hur kvinnor och män i lokalbefolkningen berättar och vad de tycker är viktigt.
– Det här är inte raketforskning. Det är klart att man missar information om man inte pratar med hälften av befolkningen, säger Ann-Charlotte.
2006 deltog hon i en patrull som besökte en flickskola i Mazar-e-Sharif. Där träffade hon en lärarinna som lyfte fram papper och pennor som elevernas största behov.
Visst hade det varit trevligt med stolar och bänkar också, berättade lärarinnan, men det var viktigare att barnen hade något att skriva på än något att sitta på. Den manlige rektorn däremot, höll inte alls med utan insisterade på att en högre mur för att förhindra insyn, var vad man behövde!