Det är en unik förmåga som hela tiden kräver utbildning och framförallt övning. För att öva upp förmågan drillade 204.amfibieksyttekompaniet soldater, gruppchefer, plutonchefer och båtförare i stridsbåtsstrid som utgör en del av den unika förmågan. Stridsbåten är för amfibieförbandet inte bara ett transportmedel, det är lika mycket ett vapensystem med tunga kulsprutor ombord och det gäller att utnyttja den optimalt.
Samövning och chefsträning
Kompaniet hade under några veckors tid genomfört övningar som bland annat omfattade olika typer av amfibiestrid och strid i bebyggelse. För att sluta cirkeln av de många förmågor som kompaniet ska behärska, avslutades övningarna med stridsbåtsstrid ute på Hårsfjärden.
– Syftet med de här veckorna har varit flera, ett har varit att samöva de olika funktionerna som finns i kompaniet för att skapa en helhet. Det är viktigt att alla är skickliga på sin specifika huvuduppgift, men det är lika viktigt att alla förstår och behärskar samspelet som är mellan de olika funktionerna. Det hjälper till exempel inte att ha en bra kulspruteskytt ombord på stridsbåten om inte båtföraren vet hur han eller hon skall utnyttja skytten så optimalt som möjligt. En annan del i de här övningarna har varit att öva gruppcheferna i rollen som ledare, sa löjtnant Albert Löfgren
Momentövningar med ökad svårighetsgrad
Stridsbåtsstrid som stod på schemat skulle omfatta tre olika moment med olika svårighetsgrader. Inför varje moment fick gruppcheferna information om läget i stort och vad de kunde förvänta sig i det aktuella stridsområdet. När väl gruppchefen hade fått ingångsvärden var det upp till honom att agera och ta befälet över sin grupp och den uppgift som väntade. Grupperna hoppade in i stridsbåtarna, kulspruteskytten tog plats i ringlavetten och de satte sakta kurs och fart mot området där de skulle lösa den första uppgiften. Efter bara några minuters gång blev stridsbåten påskjuten av motståndaren. Kulspruteskytten svarade snabbt med att skjuta tillbaka och informerade samtidigt alla ombord från vilken riktning elden kom ifrån. Lika snabbt gav gruppchefen order till gruppen att ta sig upp på däck och besvara elden.
Efter att gruppchefen fått en stund på sig att agera, avbröts momentet. Efter varje delmoment fick gruppcheferna tid att dra erfarenheter från det genomförda momentet tillsammans med sin grupp. De gick igenom vad som hade fungerat bra och vad som kunde ha gjorts annorlunda. Efter att gruppen själva hade fått tänka till, genomfördes en samling med övningsledaren som gav sin syn på genomförandet.
”Tänk på att vara tydliga i era målangivelser, peka tydligt ut i terrängen vart elden kommer ifrån. Bra att gruppchefen snabbt fick ut killarna på däck och började besvara elden. Bra samspel mellan kulspruteskytten, båtföraren och gruppchefen.” Det var lite av den feedback som Löfgren gav efter det första momentet.
Under det första momentet skulle grupperna i stort besvara elden för att sedan snabbt dra sig ur det farliga området då de var i numerärt underläge. I nästa moment skulle grupperna tvingas att kliva i land för att ta upp striden då motståndaren var ungefär lika stor, det ställde lite andra krav. Gruppcheferna fick nya ingångsvärden som de omvandlade till order för sina respektive grupper. De satte åter kurs och fart, nu mot ett nytt område. Stridsbåtarna blev åter påskjutna av motståndaren, nu var det viktigt att båtföraren snabbt fick i land gruppen samtidigt som kulspruteskytten besvarade elden. Under tiden som gruppen förflyttade sig till fots, följde hela tiden stridsbåten med i anfallsriktning för att kunna understödja kollegorna i land. Slutligen var motståndaren utslagen och stridsbåten hämtade upp gruppen.
Hittills i momenten var det gruppcheferna som hade fått agera, i det sista momentet var det dags för plutonchefen att ställa sig på pisten. Precis som vid tidigare moment gavs ingångsvärden, men helt utan förvarning fick plutonchefen order om att undsätta en stridsbåt som hade blivit utslagen och soldater hade hamnat i vattnet. Nu gällde det att snabbt agera, ta sig ut till drabbningsplasten, hjälpa kollegorna och få upp soldaterna ur det kalla vattnet, lufttemperaturen låg på nollsträcket.
Några snabba order gavs där bland annat stridbåtarna tilldelades olika uppgifter, en av båtarna fick uppdraget att plocka upp soldaterna ur vattnet. Stridsbåtarna navigerade taktiskt ut till området, ganska snabbt fick de både optisk- och radarkontakt med stridbåten som hade blivit beskjuten. Skickligt manövrerade föraren stridsbåten så att soldaterna kunde räddas ur vattnet, samtidigt kopplades den utslagan stridsbåten till en annan stridsbåt för att kunna bogseras ut ur området.
Alla grupperna hade nu genomfört alla momenten, en hel del erfarenhet och lärdom hade dragits efter dagens övningar.
– Jag är jättenöjd med övningarna och hur grupp- och plutonchefen har agerat. Grupperna har i stort löst de olika uppgifterna som jag hade förväntat mig. Det finns självklart små saker att justera men i det stora hela är jag nöjd. Vi övar för att hela tiden bli bättre, sa Albert Löfgren