Sverige har haft folk i Faryab sedan ett par år tillbaka, där uppdraget varit att utbilda och stödja den afghanska armén, därav namnet ”Operational Mentor Liaison Teams”, OMLT.
– Vi har hjälpt till genom att träna de afghanska officerarna och diskuterat hur militära operationer kan genomföras, säger Jerker Persson samtidigt som han sorterar papperna inför det tal han strax ska hålla under avslutningsceremonin.
– De militärer som vi tränat genomför numera operationer självständigt, de kan stå på egna ben, berättar han med viss stolthet i stämman.
OMLT på militärbasen Griffin har i slutskedet bestått av cirka 30 soldater och officerare. Sju är svenskar, resten är finnar och norrmän. Svenskarna som tjänstgjort i Faryab kommer inom några dagar att stationeras på andra militärbaser i norra Afghanistan, exempelvis Camp Norhern Lights där huvuddelen av de svenska soldaterna är lokaliserade. Jerker Persson kommer emellertid att stanna i Faryab ytterligare någon månad.
– Ja, jag kommer fokusera på att samarbetet mellan den afghanska armén och de utländska trupperna i ”International Security Assistance Force”, Isaf, ska fungera bra, säger Jerker och reser sig från stolen inne på sitt kontor. Det är nu dags för avslutningsceremonin.
”Vi är goda vänner”
Svenskarna, norrmännen och finnarna står uppställda på den öppna ytan strax utanför överste Jerker Perssons kontor. Det är tid för medaljering och några högtidliga tal från det övre chefsskiktet på militärbasen. En av soldaterna som är uppställda är Emil Grahn Westin som arbetar som terrängbilsförare. Om några dagar kommer han att vara stationerad på den svenska huvudbasen i Mazar-e-Sharif, cirka 20 mil härifrån.
– Uppgiften är löst här, och nu ser vi fram emot att lösa nästa, säger Emil samtidigt som kollegan Fredric Sundin nickar instämmande.
Under gassande sol genomförs ceremonin och Jerker Persson håller sitt tal. De afghanska soldaterna och officerarna som deltar i tillställningen lyssnar förnöjsamt på avslutningen.
- Vi är goda vänner. Er gästfrihet har varit överväldigande och jag kommer att lämna en bit av mitt hjärta i Afghanistan när jag så småningom åker hem, säger Jerker Person bakom talarstolen, samtidigt som han sveper med blicken mot de afghanska åhörarna.