Målet är byn Tandurak ett par mil söder om Mazar-e-Sharif. Byn är ett känt tillhåll för motståndsmän och har länge varit högintressant för de afghanska säkerhetsstyrkorna (ANSF). En operation i området har planerats i månader men har av olika skäl ideligen fått skjutas upp. In i det sista är det också den här natten osäkert om det hela verkligen kommer att bli av då det är mycket som måste klaffa.
Uppgiften för soldaterna, som ska landa på fyra platser i direkt anslutning till Tandurak, är att under natten säkra och ha uppsikt över vägarna till och från byn, ta stridsställningar och följande dag ge understöd åt ANSF:s sökoperation i området. Enligt uppgifter ska flera motståndsmän finnas i byn och det är oklart vilket mottagande soldaterna kommer att få.
På en öppen yta någon kilometer från Camp Northern Lights sitter soldaterna från första skyttekompaniet tysta på huk i månskenet. De är jägarsoldater från 311:e luftburna skvadronen i Karlsborg och de ser fram emot att få genomföra något de länge tränat för.
Efter en stund kan rotorbladens karaktäristiska dån anas i fjärran. Operationen kommer att bli av. Fyra helikoptrar av modellerna Chinook och Black Hawk träder snart fram ur mörkret och sänker sig i ett moln av damm. Soldaterna hugger tag i packningen och springer hukande in och tar plats. Helikoptrarna lyfter inom ett par minuter.
Soldaterna flygs sen ut till de strategiskt utvalda landningsplatserna. Det är mitt i natten när de tre jägarplutonerna, Alfa, Bravo och Charlie, springer ut ur helikoptrarna. På alla tre platserna är det dock lugnt och soldaterna kan börja avancera mot tilltänkta stridsställningar. Terrängen är mycket kuperad och består av gräsbeklädda kullar och karga berg.
Alfa avancerar till en höjd sydöst om Tandurak. Överblicken över byn och vägen ut ur densamma är strålande. Skyttarna intar eldställningar och vaktposter placeras ut. Byn observeras till och med gryningen.
– Det är något skumt med det här. Byn verkar helt tom på folk, säger Marcus Harrby som har befälet på plats.
Den gryende dagen för med sig olika öden åt de tre plutonerna. Väderproblem och annat har gjort att ANSF inte tagit sig till Tandurak som planerat. Byn verkar fortfarande mystiskt tom. Inte helt ovanligt kan information om operationen ha läckt och invånarna har antagligen tillfälligt lämnat byn eller så gömmer man sig inne i bostäderna. Alfa får order om att försvara stridsställningen, vilket i princip innebär att ligga och vänta. I timmar.
– Jäkligt skinntorrt, säger Klas Åkesson, plutonchef, Alfa Quebec.
Klas Åkesson sätter fingret på hur det ofta är att vara soldat. Ständig väntan och bundenhet till beslut fattade ovanför ditt huvud. Bara att gilla läget.
De andra två plutonerna har landat högre upp i bergen. De blir beordrade att genomsöka misstänkta grottor i jakt på vapen- och droggömmor. Terrängen är mördande och soldaterna ger sig ut på ett vådligt uppdrag längs med afghanska bergsväggar. Man ägnar dagen åt att söka i grottor och använder sig ibland av rep för att fira sig ned.
Samtidigt pågår ett annat spel i byn Ramatabad i närheten. Den afghanska armén och polisen tar tid på sig och kör ständigt fast. Andra enheter från Task Force Northern Lights (TF NL) är med i fordonskonvojen som till slut, många timmar försenad, anländer till Tandurak. Då är det redan mörkt igen och alla enheter gör sig redo för nattförläggning. Jägarsoldaterna uppe i bergen är alldeles för långt ifrån de nyanlända enheterna, bland andra CIMIC (Civil militär samverkan), Psyops (psykologiska operationer) och fordon med förnödenheter. När vädret försämras rejält väntar en riktigt kärv natt på berget utan skydd. Soldaterna får sova i klungor för att hålla värmen och nattsömnen blir riktigt dålig för de flesta.
En ny dag ska dock gry. Soldaterna från Alfa som suttit still och bevakat från samma gräskulle i timmar blir nu beordrade att ta sig ner i byn för att understödja ANSF:s sökoperation. Värmen är nu tillbaka och den är fuktig. En bra bit ner i den uttorkade flodfåran (wadin) som går igenom byn finns ANSF som precis börjat söka igenom byggnader. De svenska soldaterna följer med, ackompanjerade av byns ständigt brölande åsnor. Det blir slitigt. De betydligt lättare utrustade afghanerna trippar lätt upp för trapporna i de branta stigningarna medan de svenska soldaterna får kämpa under värme och tyngd. Flera fynd görs under sökoperationen, blanda annat hittas en IED-fabrik (Improvised Explosive Device, vägbomb). Samtidigt genomför soldater ur psyops-enheten samtal med de få byborna som rör sig ute. De får höra flera förklaringar till varför byn är tom, bland annat ska många vara ute och valla boskap i omgivningarna. Troligast är dock att motståndsmännen fått tips om att operationen var i antågande och givit sig av.
– Vi hade gärna sett att sökandet var mer organiserat men vi är ändå nöjda med hur vi löste uppgiften, säger Henrik Peters, skvadronchef.
När det konstaterats att det inte verkar finnas några motståndsmän kvar i byn gör sig svenskarna redo att lämna Tandurak och man samlas i wadin i byns utkant. Tanken är att helikoptrarna ska landa mitt i den uttorkade flodbädden och lyfta ut större delen av styrkan. Då ändras förutsättningarna igen. Helt plötsligt kommer vatten forsade i den för en stund sen helt torrlagda wadin. Det tidigare regnandet har bildat en flod som nu spolar bort möjligheterna för helikoptrarna att landa i fåran och allt måste planeras om. Sämre väder är i antågande och en febril aktivitet börjar nu för att hitta nya landningsplatser. Kan helikoptrarna inte landa inom en viss tid är det kört. Då får slitna soldater vandra sju km i potentiellt ösregn och en komplicerad logistikkedja för att få hem alla tar vid. Lyckligtvis hittas nya platser och inom kort kommer helikoptrarna glidande genom dalen. Jägarsoldaterna ilastar och helikoptrarna lyfter. Resten av styrkan trängs ihop i återstående fordon och svenskarna lämnar Tandurak för den här gången.
Summa summarum bjöd operationen på en mycket lyckad luftlandsättning, en massa slit för soldaterna i bergen, en by tömd på motståndsmän och en del viktiga fynd.
– Jag är mycket nöjd och vi visar att vi kan klara av sådana här operationer. Sen var det olyckligt att ANSF blev fördröjda men så här blir det ibland, avslutar Henrik Peters.