För fordonskonvojen som lämnar Camp Monitor i Sheberghan väntar en lång resa. Det är tio mil ner till Darzab, vägen är bitvis besvärlig och beräknad färdtid den här dagen är omkring tio timmar. Uppgiften för personalen från det svensk-finska Provincial Reconstruction Team, PRT, är att utföra kontroller av CIP-posteringar i distrikten Qush Tepa och Darzab i sydvästra delen av provinsen Jowzjan.
Landskapet är till en början relativt platt och kan beskrivas som lerig öken men efter några mil börjar de stora, säregna kullarna torna upp sig längs vägen. De består av lera, är lätt gräsbeklädda och ser närmast konstgjorda ut i sin perfekta rundning. Vägen går mestadels i dalen mellan kullarna, bredvid och genom byar men ibland slingrar den sig upp utmed kullarna och det framstår ibland som ett under att militärfordonen kan passera vissa trånga, smala vägavsnitt.
Skapa bild av CIP-vakternas situation
Styrkan hinner ner till Qush Tepa några mil norr om Darzab innan det är dags att slå läger för natten. De följande dagarna genomförs sedan kontrollerna. Några fordon åker ner mot Darzab medan huvuddelen av styrkan blir kvar och börjar jobba i byarna i området. Syftet är att få en allmän bild av CIP-vakternas situation. Hur upplever de exempelvis säkerhetsläget? Har de det de behöver för att kunna lösa sin uppgift? Är rätt vakt på rätt plats?
En av grupperna som utför kontrollerna i Qush Tepa-området leds av David Olofsson. Det är han som sköter samtalet med CIP-vakterna och även byborna för att få deras bild av vakternas jobb.
CIP-vakternas posteringar är belägna uppe på kullarna. Därifrån har de bra överblick över byarna och områdena runt omkring. Vakterna själva tar sig upp och ner på motorcyklar medan de svenska soldaterna vackert får använda benen. Väl uppe är utsikten majestätisk med kullar och bergstoppar så långt ögat når.
Positivt överraskade
– Vi blev positivt överraskade. På förhand trodde vi att situationen skulle vara värre. Vi uppfattade generellt att både de afghanska säkerhetsstyrkorna och CIP-vakterna var väldigt glada över att vi var där och visade intresse. Det kändes som att vi fick en rättvis och trovärdig bild av deras verksamhet, även om vi måste jobba mer med vissa posteringar, säger David Olofsson, gruppchef.
I byn Shir Beyg förklarar Mohammad, CIP-chefen för den posteringen, att de har ett schema så att inte alla behöver stå där samtidigt. Alla vakterna har rätt bindlar och de har, enligt Mohammad, goda relationer till de afghanska säkerhetsstyrkorna. I andra byar kan det vara mer oorganiserat och CIP-vakter som ska vara på plats har låtit någon annan vakta i deras ställe.
– De har ju en fattig situation. Lönerna räcker inte till för alla omkostnader. De hittar vägar för att lösa det vardagliga för att överleva, säger Henrik Peters, skvadronchef.
När det gäller säkerheten varierar även uppfattningen om den mellan olika byar. Vissa CIP-chefer säger att deras postering inte varit inblandad i strider på ett halvår medan andra uppger att de regelbundet blir attackerade. Många säger att situationen är ansträngd men få har hoppat av CIP-projektet och ingen vakt uppges ha dött i strid på de posteringar som kontrolleras de här dagarna.
– Vi har en bok där alla CIP-vakter finns med på bild och ingen vakt som vi kunde kolla av mot boken hade dött i strid, säger David Olofsson.
Bakgrunden kollas innan anställning
Motståndet i Qush Tepa/Darzab-området består av en mindre kärna starkt religiösa talibaner som försöker utnyttja den stora andelen fattiga människor för sina syften. Både CIP-vakter och motståndsmän rekryteras ur samma grupp arbetslösa män. För att avgöra om en person ska få vara med i CIP-projektet används biometri för att personens rätta identitet ska kunna styrkas. Om resultatet exempelvis kan kopplas till bombtillverkning eller annan kriminell aktivitet så får vederbörande inte anställning som CIP-vakt.
Ett tiotal CIP-posteringar kontrolleras de här dagarna av flera enheter ur det svensk-finska PRT:t. Den generella bilden är att vakterna sköter sig och trivs med sitt jobb, att de är uppskattade av byborna men att de har en tuff situation materiellt och ekonomiskt. Vakterna uppmanas organisera sig bättre så att det blir lättare för dem att sätta tyngd bakom sina krav.
– Då är det lättare för oss och de afghanska säkerhetsstyrkorna att åstadkomma förbättringar, säger David Olofsson.
– Det är viktigt för dem att känna sig sedda. Det gäller att man kan skapa en uthållighet i den här verksamheten så att CIP-vakterna framöver kan knytas än närmare de afghanska myndigheterna, säger Henrik Peters, skvadronchef.
Och sådana planer finns också inom Isaf. CIP-projektet är just nu under utvärdering och tanken är att det längre fram ska uppgå i ANSF (de afghanska säkerhetsstyrkorna).