Svenskar skjuter på hög höjd i Österrike

I en svindlande alpin terräng i österrikiska Hochfilzen fick några svenskar möjlighet att öva granatkastarskjutning tillsammans med tyska kollegor. Deltagarna fick förutom möjlighet att jämföra svensk och tysk materiel även ett kvitto på att den svenska vinterutbildningen håller hög klass.

Övning med lysgranater i de österrikiska alperna. Foto: Jakob Niedenström/Försvarsmakten

Under ett par veckor i månadskiftet januari och februari genomförde Markstridsskolan, MSS, granatkastarskjutningar på hög höjd i Österrike, tillsammans med den tyska Infanteriskolan. Från Sverige deltog en kontingent med personal främst från MSS, P 4 och A 9. Syftet med det svenska deltagandet var dels att öva upp och bibehålla förmågan att lägesbestämma och bekämpa mål i höglänt terräng, dels att öka den personliga färdigheten i alpin terräng under vinterförhållanden.

Under skjutningarna deltog den svenska styrkan dels på observationsplats, dels på pjäsplats. Det drogs många erfarenheter och utbytet mellan Sverige och Tyskland fungerade mycket bra trots viss språkförbistring. Tyskarna visade gärna sin materiel och sina metoder.

Svensk utrustning modernare

På observationsplats fick de svenska deltagarna möjligheten att lägesbestämma och bekämpa mål både med hjälp av det medtagna svenska eldledning- och observationsinstrumentet samt med den tyska motsvarigheten. Utrustningarna fungerar på liknande sätt men den svenska utrustningen är något modernare och modulärt uppbyggd. Tyskarna hade dock en fördel med sin bättre tripod som var lättare att gruppera i den djupa snön.
– Svårigheterna i själva skjutningarna varierade och störst erfarenheter drogs när vi sköt lysgranater i den höglänta terrängen, säger John Carlström.

Svårigheterna blev stundom stora då vinden varierar kraftigt mellan bergen samt att granaterna ibland kunde hamna i en skreva eller bakom en topp.

Lätt tysk pjäs

– De dagar vi fick tillbringa på pjäsplats var särskilt intressanta för mig personligen då jag tillvardags arbetar med just pjästjänst, säger John Carlström.
– Mycket är lika eller snarlikt uppbyggt i både de svenska och tyska metoderna. Skillnaderna ligger främst i signalering där vi använder mer data och tyskarna mer tal. Den tyska 120 milimeterspjäsen var lätt att arbeta med då den väger endast ungefär hälften av vad den svenska motsvarigheten gör.

Det blev tydligare och tydligare ju längre tiden gick att den svenska vinterutbildningen håller mycket bra klass. De som representerade Sverige kunde kunskapsmässigt betydligt mer än de tyska deltagarna.

De svenska deltagarna var nöjda med resan.
– Även om vi inte alltid lär oss något nytt och banbrytande så vet vi i alla fall att vi har metoder som fungerar, säger John Carlström. Att vi arbetar i ungefär samma riktning som andra europeiska länder tycker jag kan tolkas som att vi är på ”rätt väg” metodmässigt.