Darzab – den sista utposten

I ett närmast bibliskt landskap breder Darzab ut sig i dalen och utmed kullarna tio mil söder om Sheberghan. Ovanför stadens centrum huserar svenska soldater tillsammans med den afghanska armén och distriktsguvernören. – Det är hur bra som helst, vi visar lokalbefolkningen att samarbetet fungerar, säger Christoffer Lennings, kompanimentor på OMLT Kandak (Operational Mentoring and Liaison Team).

Christoffer Lennings framför huset som den svenska styrkan delar med distriktsguvernören i Darzab. Foto: Erik Berglund/Försvarsmakten

För ett otränat öga framstår Darzab som en slumrande idyll, men skenet bedrar. Områdena kring staden och norrut längs den genom oändliga dalar ringlande vägen, är tillsammans med områden kring Mazar-e-Sharif de mest problematiska i det svensk-finska ansvarsområdet. I vissa, främst pashtunska, byar har motståndsmännen fortfarande starkt stöd och utgör ett hot mot Isaf och lokalbefolkningen.

I syfte att stödja de afghanska säkerhetsstyrkornas arbete i de här avlägsna delarna av provinsen Jowzjan har Isaf därför permanent personal på plats. Svenska och finländska soldater turas om att bemanna den så kallade CFB (Combined Fire Base) Darzab som utgörs av några betonghus där distriktsguvernören, de afghanska säkerhetsstyrkorna och Isaf camperar. Darzab är den sydligaste och mest avlägsna delen i det svensk-finska ansvarsområdet där svenskar och finländare har permanent närvaro.

– Vi deltar i säkerhetsmöten tillsammans med den afghanska polisen, armén och underrättelsetjänsten och utbyter underrättelser. Dessutom stödjer vi dem när de genomför operationer, säger Christoffer Lennings.

CFB Darzab bemannas främst av personal ur OMLT Kandak. De utgår vanligtvis från Camp Monitor i Sheberghan men har en grupp mentorer på plats i Darzab för att där följa just sin enhet ur den afghanska armén. OMLT-konceptet går ut på att leva nära med och träna den afghanska armén. När OMLT-personalen åker hem till Sverige på ledighet tar soldater ur det svensk-finska PRT:t över vissa av uppgifterna.

Den här dagen är det dags för avlösning och Christoffer Lennings tar med soldaterna från PRT:t på en rundtur. Det är enkla förhållanden som väntar, fjärran från bekvämligheterna på huvudcamperna. Svenskarna disponerar två sovrum och ett kombinerat matsalsrum och kök. På baksidan finns en enkel gym-yta med vikter som sett sina bästa dagar och ett torrdass. Maten handlas nere på byn.

– Det är lite spartanskt men det är det värt, för på det här sättet kommer vi varandra närmare. Vi har blivit lite av kompisar med afghanska armén. Man lånar grejer och kanske snickrar ihop något tillsammans, säger Christoffer Lennings.

Gemytet till trots lurar allvaret ständigt runt hörnet. I förra veckan blev svenska enheter beskjutna några mil nordväst om Darzab och den annalkande våren med torrare väder brukar betyda fler attacker från motståndsmännen som får ökad rörlighet. Vägen mellan Sheberghan och Darzab var bara för drygt ett år sedan i princip omöjlig att färdas på utan att riskera att köra på vägbomber eller utsättas för beskjutning. Efter förra årets och vinterns operationer har situationen dock förbättrats och svenska enheter har flera gånger färdats sträckan utan att något inträffat.