Puls och minus vid robotskjutning

Åtta robotar avfyrades när robot 70-kompaniet vid Lv 6 genomförde årets första robotskjutning på övningsfältet i Mästocka. I femton minusgrader var Sebastian Olofsson sist ut på plutonen att skjuta på riktigt för första gången.

När roboten skjutits iväg styr skytten den med tummen. Då gäller det att ha rörlighet i fingrarna trots kylan. Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten
Vid övningstillfället avfyrades sammanlagt åtta robotar.
Vid övningstillfället avfyrades sammanlagt åtta robotar. Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten
Vid övningstillfället avfyrades sammanlagt åtta robotar. Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten

Sebastian Olofsson, 22, gjorde lumpen som robotskytt men fick då aldrig chansen att skjuta. Under den tid värnplikt tillämpades fanns bara ett skjuttillfälle per år och det var endast den allra bästa skytten som fick skjuta. I dag får alla anställda soldater samma möjlighet.
– Där här är något vi borde göra varje dag, det ska vara en naturlig del av vår vardag att skjuta robot, säger plutonchef Kenneth Hagström och fortsätter:
– Det är viktigt för soldaterna att lära sig hur det känns, för när det väl är dags att skjuta i skarpt läge gäller det att kunna ha maxpuls och fortfarande träffa målet.

Mer press och högre puls

Sebastian har varit anställd soldat sedan november 2010 men har tidigare bara skjutit i simulator. Han tyckte därför det var kul och nyttigt att få testa på i verkligheten.
– Det som är annorlunda med att skjuta i verkligheten jämfört med simulatorn är pressen, man får mycket högre puls, berättar han.

Hur det är att skjuta i ordentlig kyla är något annat som inte kan upplevas i simulatorn.
– Det gällde att hålla händerna sysselsatta för att behålla rörligheten i fingrarna, konstaterar Sebastian som i övrigt inte tyckte att kylan var något större problem.

Robotsystem 70 är ett lätt luftvärnssystem som används för att bekämpa fientliga flygplan och helikoptrar. Sebastian minns tillbaka på avtryckningsmomentet.
– När man ska trycka av är man så fokuserad på det man ska göra att man inte tänker så mycket. Sen när man väl såg att man träffat målet, då gick luften ur en och pulsen sänktes. Det var en väldigt härlig känsla!