Wilhelm Agrell reste ner till Mazar-e-Sharif och Camp Northern Lights med en rad färdiga frågor; Hur arbetar den svenska styrkan? Hur fungerar underrättelsetjänsten? Hur har den operativa sidan utvecklats?
Svaret på dessa frågor fick han med sig tillbaka, men även andra svar vars frågor han kanske inte riktigt hade formulerat från början. En av dessa iakttagelser var exempelvis likheten med erfarenheterna från hans egen tid som FN-soldat i Egypten för 39 år sedan.
– När vi mötte underrättelseofficerare från den afghanska armén fick jag en riktig deja-vu-känsla. Jag kände igen samma attityd från vår egen underrättelsetjänst, som jag var en del av i Egypten. Vi var ungefär på den nivån då.
Idag har den svenska verksamheten tagit ett stort kliv framåt och de stora skillnaderna kan emellanåt vara ett besvärligt gap att överlappa. Wilhelm Agrell säger att man vid ett hastigt möte kan få känslan av likhet, men att det i grunden är två annorlunda världar.
– Det gör allt väldigt komplext och jag jämför med konflikten för nära 40 år sedan. Två främmande världar möttes; Egypten och Israel. På ett kulturellt plan kan det jämföras med ANSF (de afghanska säkerhetsstyrkorna) och Isaf (den internationella säkerhetsstyrkan).
Just detta var ingen överraskning, men samtidigt gav resan ett förtydligande till något han redan hade ett begrepp om.
Likheterna och parallellerna till sin egen mission fascinerar. Men det är kanske ändå olikheterna som ger de viktigaste förklaringarna till hur afghanistaninsatsen utvecklats.
FN-bataljonen för 40 år sedan var något av ett eget kungarike där bataljonchefen var kejsare. Dagens afghanistanstyrka byggs upp på ett annorlunda sätt och centrala beslut från Isaf formar missionen till stor del. Det är en ny upplevelse för Sverige som handgripligen blir styrd in i verksamheten. Det är också en av de processer som Wilhelm Agrell vill ge svar på i sin kommande bok; Hur har förändringarna påverkat utvecklingen och varför växte det från en insats till något helt annat?
Svaren varierar beroende på när frågan ställs. Det vi ser i Afghanistan idag är pågående samtidshistoria. Wilhelm Agrell ser det som ett öppet förlopp vilket naturligtvis intresserar en historiker.
– Jag vill skapa en begriplig berättelse för läsarna. Det är syftet med boken, avslutar professor Agrell.