John och hans pluton är specialiserade på stridsfordon 90. De har i dagarna påbörjat sin utbildning inför insatsen men är definitivt inte främmande för varken varandra eller för uppgiften.
– Hela plutonen består av motiverade soldater som tjänstgjort på kompaniet sedan NBG 11 vilket innebär att de är samtränade och känner varandra väl , säger John. När vi väl åker ner till Afghanistan om några månader så kommer vi ha övat tillsammans i närmare två år, vilket självklart känns otroligt bra.
Stort ansvar
Som plutonchef är det Johns uppgift att göra allt för att minimera risken för sina soldater och se till att plutonen kan göra det bästa av de situationer den hamnar i. Att åka till Afghanistan innebär trots allt risker som inte ska tas lätt på. Det enda sättet att förbereda sig är att gå igenom vad man kan tänkas möta och hur man ska hantera olika situationer. Väl på plats ska det inte råda några oklarheter kring hur de ska agera när något händer.
– Jag ska se till att de är rätt rustade och att de har en korrekt bild av vad de kan förvänta sig när de kommer ner till Afghanistan. När det gäller min pluton så är vi så pass sammansvetsade och rutinerade som man ska vara för att hantera den uppgift vi har, mycket tack vare den långa tid som vi har arbetat och övat tillsammans.
En pluton – många olika roller
I en stridsfordon 90-pluton ingår många olika arbetsuppgifter vilket ställer krav på chefen när det gäller ledarskap och sammanhållning. Dels ingår vagnsbesättningar vars uppgift är att köra fordonet och hantera dess beväpning, och dels skyttegrupper vars uppgifter främst handlar om strid till fots. Som chef måste John se till att hela plutonen fungerar som en enhet, både i tjänsten och socialt, trots de olika karaktärerna på arbetet. Det är helt nödvändigt för att den gemensamma uppgiften ska kunna lösas på bästa sätt.
– I och med att vi har jobbat tillsammans så länge har vi högt till tak och kan prata om både de praktiska och mentala delarna av jobbet. Innan vi åker ska vi ha gått igenom hur vi ska agera om det värsta händer och kunna stötta varandra. Att vi idag har anställda soldater är en trygghet för mig som chef eftersom vi under lång tid har lärt känna varandra och blivit riktigt bra på just det vi gör.
Själv känner han sig nöjd med den tjänst han har och bekväm i sin roll. I och med att plutonen redan är så pass inlärda på systemen de ska jobba med och under lång tid har utvecklats inom sina specialområden kan utbildningen fram till insatsen fokusera på sådant som är relevant för just den här uppgiften.
– Vi är ett bra gäng och vi kommer ha roligt när vi är borta. För min del är det precis den här tjänsten som passar mig, så det känns bra, avslutar John.