19 dygn i Sydsudan

Majorerna Krister Fahlstedt och Dennis Deffler har varit stationerade i Sydsudan sedan början av året. De delar här med sig av sina erfarenheter av jobbet som Military Liaison Officer , MLO, i världens yngsta land.

Dennis Deffler, samverkansofficer i UNMISS, med en igenväxt Nilen i bakgrunden. Foto: Försvarsmakten
En speedboat under färd på floden.
En speedboat under färd på floden. Foto: Krister Fahlstedt/Försvarsmakten
Nattläger längs floden Sobat.
Nattläger längs floden Sobat. Foto: Krister Fahlstedt/Försvarsmakten
Soluppgång i Akobo.
Soluppgång i Akobo. Foto: Krister Fahlstedt/Försvarsmakten
En speedboat under färd på floden. Foto: Krister Fahlstedt/Försvarsmakten
Nattläger längs floden Sobat. Foto: Krister Fahlstedt/Försvarsmakten
Soluppgång i Akobo. Foto: Krister Fahlstedt/Försvarsmakten

UNMISS – United Nations Mission in South Sudan - etablerades den 9 juli i år och är en efterföljare till UNMIS. Enligt det nya mandatet ska FN på bredast möjliga front arbeta tätt integrerat med de sydsudanesiska myndigheterna, inklusive armé och polis. Allt syftande till att stärka deras egen förmåga att bygga säkerhet och utveckling. Särskild vikt skall läggas vid kvinnors och barnsoldaters behov och förutsättningar.

Lunchtid, tisdagen den 2 augusti; två speedboats av RIB-typ lämnar basen i Malakal med siktet inställt söderut. Dagen före hade ett stödfartyg avseglat i betydligt makligare tempo. Ombord fanns två Military Liaison Officers och en lokaltolk. Tillsammans med besättning från Bangladesh och en mindre skyddsstyrka ingick totalt 43 personer i den enhet som först 19 dygn senare skulle komma att återvända till hemmabasen.

Uppdraget gick ut på att stärka FN-närvaron i ett område i östra Sydsudan där en konflikt blossat upp mellan rivaliserande stammar.  MLO:ernas uppgift är att samla information, göra bedömningar och ge råd genom tät samverkan med lokala och regionala myndighetspersoner. Det kan handla om byäldstar, polischefer, militära befälhavare ur politiska frihetsrörelsen i söder ,SPLA, religiösa ledare och civila tjänstemän på olika nivåer. Regnperioden gör många områden svårtillgängliga och båtarna är därför ovärderliga verktyg för att faktiskt nå ut.
Att mäta kortsiktiga resultat är naturligtvis svårt och förväntningarna på vad som kan åstadkommas under en operation som denna måste vara rimliga. Icke desto mindre genomfördes 22 mer eller mindre formella möten på 14 olika platser och man kunde bland annat berätta om följande händelser:

En övergiven by

Det sprudlade av liv i byn Burmath vid MLO:ernas första besök. Dagen efter var den nästan övergiven. Varför? SPLA-kompaniet som var stationerat där till skydd för civilbefolkningen hade fått order att flytta. Av rädsla för attacker från synnerligen våldsbenägna boskapstjuvar flydde byborna hals över huvud ut i bushen. FN har inte mandat att påverka SPLA’s beslut. Det som däremot gjordes var att stämma möte med the County Commissioner för att ventilera oron över utvecklingen. Utfallet blev att 30 poliser beordrades till Burmath inom loppet av ett dygn. Ytterligare någon dag senare började livet så sakteliga att återvända!

Treåring rövades bort

Byn Kuortong utsattes för en attack natten till den 25 juli. 11 personer dödades, all boskap stals och en 3-årig flicka rövades bort. Det var inte alldeles lätt att ta sig dit eftersom byn ligger en bit från floden men den svenske patrullchefen kände starkt att det var viktigt att försöka. Det lyckades och de pratade bland annat med pappan till den bortrövade flickan. Han berättade då att mamman, hans fru, hade misshandlats svårt och en manlig släkting dödats när de försökte skydda barnet. Själv hade han inte varit där då angreppet skedde. MLO:erna kan inte göra mycket för att hjälpa, annat än att rapportera och visa medkänsla. Men den genuina tacksamhet som pappan visade för att någon faktiskt kom för att lyssna gjorde det värt varje ansträngning.

Svårt sjuk kvinna

Wanding. Patrullen slog nattläger i byn Wanding två gånger. Det gjorde att de kom att lära känna byborna lite mer än vad som annars blir fallet. Vid det andra stoppet bad byäldsten om hjälp med att titta till en kvinna i mycket dåligt skick. Hon var gravid i femte månaden när hon fick missfall och hade haft svåra blödningar sedan dess. Det var över en vecka sedan. MLO:erna insåg att läget var kritiskt och fick gehör för att sätta samman ett team bestående av en bangladeshisk sjukskötare, en indisk sjukvårdssoldat och deras egen tolk (tillika sjukvårdskunnig). Sannolikt räddade de hennes liv. Därutöver behandlade de ytterligare sju patienter, varav merparten barn, innan mörkret föll.

Båtarna återvände hem

Den 20:e augusti återvänder de tre båtarna med personal till Malakal. Under resan hem har de nåtts av rapporter om en ny förödande attack mot byn Pieri, en bra bit väster om floden. Än finns det mycket kvar att göra – såväl för FN som för the Government of South Sudan.