Kursen är en del i Försvarsmaktens uppdrag att stödja den östafrikanska fredssstyrkan EASF, Eastern African Standby Forces och i grunden är det samma FN-inriktade stabskurs, UNSOC, som Swedint normalt genomför två gånger per år hemma i Sverige. Men nu genomförs den vid ugandiska försvarsmaktens Junior Staff and Command College, JSC, i Jinja, och det betyder att det blivit nödvändigt att anpassa den något.
I Sverige är kursen helt uppbyggt på ett nätverk av datorer motsvarande det som normalt finns i en sektorstab i en FN-insats. En sektorstab är en multinationell stab som nivåmässigt liknar en brigadstab, men med den skillnaden att i en FN-insats har den integrerade civila och polisiära komponenter, vilket också gör den multifunktionell. Att flytta delar av en sådan övningsmiljö till Uganda innebar bland mycket annat att transportera ett 40-tal datorer och all annan nödvändig IT-infrastruktur hela vägen från Kungsängen till Jinja, vid Victoriasjön.
För Jerker Sundström har det också handlat om att samverka och samordna insatser från många olika aktörer, inte minst EASF och de samverkansfunktioner som finns där för att underlätta det nordiska stödet till styrkan.
– Mitt jobb är att samordna. Det är avtalen med våra värdar, boende, resor, lokala transporter, ambassaden i Kampala, våra lokala partners här vid JSC och kursens ekonomi, säger han och understryker att allt handlar om att göra det möjligt för kurschefen och instruktörerna att helt koncentrera sig på utbildningen.
– Man kan aldrig planera för allt när man är så långt borta från hemmabasen som vi är nu. Man måste vara beredd på det mesta, sjukdomsfall har vi haft, några allvarliga, elförsörjningen är labil, det är en krävande miljö här och trafikanterna är betydligt mer riskbenägna än vi är vana vid hemma, säger han.
Alla i kursledningen har lång erfarenhet, både som utbildare och från såväl truppmissioner som internationella staber och observatörsmissioner. Det gör att det går lätt att identifiera lärdomarna och att placera in dem i ett sammanhang.
– Man måste vara beredd på att det kan vara jobbigt att vara länge i den här delen av världen. Den stora skillnaden mellan en truppmission och det här är att här är vi hänvisade till vad som finns lokalt i allt utom den tekniska utrustningen vi kan ta med oss hemifrån. Hotbilden här är inte vägbomber, det är bakterier, virus och parasiter och trots att man vidtar alla tänkbara försiktighetsåtgärder blir människor sjuka här, säger Jerker Sundström.
Nästa år planerar Jerker och hans kolleger för att köra tre kurser parallellt i Jinja. Då blir det stabskurs, polischefskurs och en stabskurs för civila befattningshavare i en FN-mission. Det är en betydligt större uppgift än kursen som pågår nu, men erfarenheterna som görs nu är en viktig grund för nästa genomförande. Och det handlar inte bara om praktiska erfarenheter, de kulturella är minst lika viktiga.
– Vi kan inte klampa in här med vår långa erfarenhet av internationell stabsutbildning och säga att vi vet precis var skåpet ska stå. Vi kanske inte alltid gör det. Allt blir inte bättre för att man gör det med dator och eleverna har viktiga erfarenheter från den här delen av världen som gör att vi lär oss otroligt mycket under kursen. De tycker till exempel inte riktigt om lektioner i storforum. De är mycket aktivare när vi följer upp föreläsningarna med diskussioner i mindre grupper och det är en erfarenhet vi också kan ta med oss hem, säger han.