– Vi sköt ner den, säger Niklas Bohman nöjt – för även om flygplanet flyger vidare får han besked via enhetens simulatorsystem om att roboten träffat sitt mål.
Niklas är skytt på en av robot 70-enheterna med uppgift att övervaka luftrummet och skydda de egna enheterna från lufthot – under den här övningen i form av målflygplan som flyger in mot land. På order från gruppens stridsledare avfyras den simulerade roboten, som skytten sedan följer ända fram till målet. Niklas har varit anställd i ungefär ett år vid 61:a luftvärnsbataljonen, och gillar sitt jobb som robotskytt.
– Det omfattar ganska mycket, säger han. Det är det tekniska arbetet med robotarna, det är markstrid, det är fordon.
Efter en stund blir han avlöst, för att istället gå in i gruppens fordon och bevaka terrängen runtomkring från fordonets vapenhuv. Även om alla soldater har en huvudbefattning, är det viktigt att kunna lösa olika uppgifter inom gruppen, och därför roterar de. Liridon Ahmetgjekaj står kvar som målobservatör. I vanliga fallär han stridsledare – den som sitter i gruppens fordon och ser luftlägesbilden, och invisar målet till skytten när fientligt flyg kommer.
– Det om något är ett varierat jobb! säger Liridon. Dels är jag chef över vagnen och gruppen, dels leder jag luftstriden för gruppen. Då måste man ha hög kompetens inom de olika områdena. Det är en positiv sak med luftvärnet, att du blir väldigt allsidig, och inte låst till en enda tjänst.
Hot från luften och marken
Under tre dagar övas bataljonens alla funktioner – allra mest strid mot luftmål, där både sensorer (radar) och eldenheter får träna mot målflygplan. Men där finns också momentsom handlar om bevakning och skydd, sjukvård, kemisk sanering och ToLo (tankning och laddningsomgång). Soldaterna som övas vet att de måste vara beredda på hot inte bara från luften, utan också från marken.
Det blir tydligt när en robotgrupp plötsligt blir beskjuten av fientlig trupp (egentligen en sjukvårdsgrupp som nu fått i uppdrag att agera motståndare). De två soldaterna vid roboten kastar sig blixtsnabbt ner, och ytterligare en soldat kommer snabbt fram och öppnar moteld med kulspruta. En av soldaterna har fått en skademarkering och dras nu snabbt i skydd bakom en sten där han får förband. När de fientliga soldaterna kämpats tillbaka dras han in i vagnen för mer vård, och snabbt tillkallas också en sjuktransport. När momentet avbryts får soldaterna genast återkoppling på hur de agerade.
– Soldaterna vid eldenheten var snabba till skott, säger momentövningsledaren Tomas Hane berömmande. Sedan var det var bra att de samverkade här bak och delade upp eldområdena mellan sig när de skulle ta hand om den skadade.
En bit bort står bataljonens andra robotsystem, robot 97, uppställt. Joel Ericson står post vid systemets belysningsradar. Han gick GMU med inriktning mot luftvärn i våras, har varit anställd vid bataljonen sedan i maj, och har sedan dess utbildats vidare mot sin befattning i radargruppen.
– Det har varit väldigt kul och omväxlande, säger han. Jag lär mig hela tiden. Det blir en väldigt speciell kamratskap mellan oss som jobbar tillsammans – det är långt ifrån ett vanligt jobb.