– Eftersom vi har erfarna elever klarar vi av kursen på sju veckor. Hade vi haft helt nya elever och skulle tagit med taktik och stridsteknik hade vi behövt ytterligare tre till fyra veckor, säger Robert Johnsson kurschef.
Det är en gråmulen dag och på övningsplatsen står de; sex pansarterrängbilar och tolv förväntansfulla elever. Dagens program innehåller bärgning. Läraren håller som bäst på att rita och berätta hur man på bästa sätt kan få upp den fastkörda vagnen. Alla eleverna har tidigare jobbat med körutbildning och/eller stridsfordonstjänst och är ivriga att komma igång och jobba. Ett flertal är också bärgningsinstruktörer sedan tidigare.
Det haglar gamla sanningar om marklära, om sugleran på Kvarns övningsfält, bandkrängingar vi minns och andra ”krigsminnen”. Men det är inte bara att dra upp den fastkörda vagnen. Det ligger en hel del fysik och matematik bakom hur man kopplar upp wiren för att klara av den belastning som fordonet utgör. En spänd wire mellan två fordon kräver god medvetenhet om säkerheten. Säkerhetsavståndet från en spänd wire är lika med wirens dubbla längd. Slutsatsen av allas gemensamma erfarenheter måste bli; ingen bärgning är den andra lik!
Till slut kommer alla fordon upp från sina fastkörningar. Eleverna är hittills nöjda med kursen som har pågått i tre av sina sju veckor.
– Jag blev sjösjuk av fordonets rörelser när vi körde i början men det avhjälptes enkelt med receptfria sjösjuketuggummin, säger Anders Nilsson. Anders som till vardags jobbar som motorinstruktör och adjutant på P7 tycker också att det är skönt att komma ut i ”verkligheten” ett par veckor. Anders jobbar ihop med Emil Samuelsson från Artilleriregementet. Det skiljer i ålder och erfarenhet men med gemensamma krafter lyckas de få upp sitt bärgningsobjekt.
– Att köra med nedfällda luckor och bara se ut genom prismorna var spännande. Men när vi var klara med prismorna och fällde upp skyddsluckorna, kändes det som att köra personbil. Säger Björn Ek en erfaren motorinstruktör från Luftvärnsregementet.