Hemma med medaljer från Rio

Efter framgångarna i militära OS i Rio de Janeiro är medaljörerna Anna Normann och Kenny Persson tillbaka i tjänst på Luftvärnsregementet. Äventyret i Rio, där Anna Normann vann guld i 50 meter liggande skytte och Kenny Perssons hinderstafettlag knep bronset från värdlandet Brasilien, finns fortfarande färskt i minnet hos de båda.

Efter äventyret i Rio är Kenny Persson (till höger), hemma igen och över med sin pluton. Foto: Christian Lövgren/Försvarsmakten
– Min största framgång hitintills, säger Anna Normann om guldet i Rio.
– Min största framgång hitintills, säger Anna Normann om guldet i Rio. Foto: Christian Lövgren/Försvarsmakten
Så här ser den ut, den olympiska guldmedaljen.
Så här ser den ut, den olympiska guldmedaljen. Foto: Christian Lövgren/Försvarsmakten
– Min största framgång hitintills, säger Anna Normann om guldet i Rio. Foto: Christian Lövgren/Försvarsmakten
Så här ser den ut, den olympiska guldmedaljen. Foto: Christian Lövgren/Försvarsmakten

– Det var en fantastisk upplevelse som jag inte riktigt hunnit smälta än, berättar Kenny Persson, det var mycket folk på alla tävlingarna och på invigningen var en arena, stor som Ullevi, fullsatt. Och sedan gjorde hela laget en riktigt bra tävling också, fortsätter han.
Inte minst Kenny själv gjorde bra ifrån sig i Rio. Personliga rekord i hinderbana, kastning och löpning, och tangerat personligt rekord i simning. En totalpoäng på 5042, också det personligt rekord.
– Nu är jag över 5000 poängsgränsen och får kalla mig militär femkampare på riktigt, skrattar han.

I liggande skytte 50 meter är det civila världsrekordet 597, medan det militära är på 598.
– Det säger det mesta om klassen på de militära tävlingarna, säger Anna Normann, som i sin guldserie tangerade det civila världsrekordet 597.
Trots att skytte är en individuell sport vill Anna Normann framhäva det svenska laget.
– Vi tävlar individuellt, men vi är ett riktigt lag! Vi stöttar varandra och gläds åt varandras framgångar. En bit av guldmedaljen tillhör också Linda Olofsson, Christina Bengtsson och vår fantastiska coach, Mats Eriksson, säger hon.
Innan OS hade Anna Normann ett annat upplägg än hon brukar ha inför en tävling. Hon tränade sig helt trött på skytte och tog sedan ett par veckor ledigt. Innan resan till OS genomförde hon bara två kvalitetspass för att få in känslan igen.
– På första träningspasset nere i Rio stämde allt, sådant känns på rekylen, säger Anna.

Blickar framåt och laddar om

Anna Normann har i år kommit med i Försvarsmaktens elitidrottssatsning, FM Elit. Det innebär att hon kan ägna sig åt sin sport på motsvarande 50 procent av arbetstiden. Hennes nästa stora mål är sommar-OS 2016, som faktiskt också avgörs i Rio, på samma skjutbana som hon nu vunnit guld på.
– Till dess måste jag jobba med stabiliteten i mitt skytte, säger Anna Normann, som också hjälper två unga lovande skyttar från Lv 6 att utvecklas: Sara Miebach och Emma Gustafsson.
– De har inte hållit på så länge men är redan jätteduktiga, berömmer Anna.

– Vi i laget försökte att sätta ord på hur vi kände oss efter medaljutdelningen, berättar Kenny Persson, men det gick inte. För mig är det över tre år av hårt slit som finns i den där medaljen och när man väl tar emot den får man också en bekräftelse på att det var värt att lägga ner all den tiden och inspiration att fortsätta. 
Nästa stora mål för Kenny Persson blir nästa militära OS om fyra år, som då går av stapeln i Sydkorea.
– Nu måste jag tillbaka till verkligheten igen, säger Kenny Persson och samlar ihop sin pluton för utvärdering och feedback efter deras senaste övningsmoment.