– Det blir det sista de gör under provanställningen och vi vill testa soldaterna för att vara säkra på att de har det som krävs innan vi kontraktsanställer dem, förklarar övningsledare Linus Laikmets. Den här veckan är inte det enda som vi baserar soldaternas förmåga på, men övningen ger oss en vidare grund för bedömning.
Veckan startade med en marsch över drygt fyra mil med full stridspackning. Efter en kort natts sömn väntade nästa moment, repellering. Från en 32 meter hög silo i Dalby ska soldaterna fira sig ner i ett rep.
– Det är både spännande och obehagligt, sa Robin Wahlqvist. Man får försöka glömma sin höjdrädsla för en stund och låta bli att titta ner.
– Värst är kanten, förklarar Oscar Westlundh, huvudet vill inte att man tar den vägen ner. Sedan, när man väl hänger i repet är det bara kul.
Momentövningsledare Olof Söderblom, militär firningsinstruktör från Ledningsregementet var nöjd med soldaternas agerade.
– De var väldigt fokuserade på uppgiften, lyssnade på instruktionerna och gjorde som de skulle, berömmer han och fortsätter: Den här typen av övning med en uppgift som man inte tror sig vilja eller kunna göra, skapar tillit och gör att självförtroendet växer när den är genomförd.
Ur askan i elden
När hela gruppen firat ner sig från silon påbörjas direkt nästa del i övningen, fångmomentet. Soldaterna får ta på sig ett par svartmålade skidglasögon innan de leds in i en minibuss och körs iväg till regementsområdet. Där får de på sig en huva och ett par hörselkåpor innan de leds in i en byggnad. Huvan och glasögonen berövar soldaterna synen, hörselkåporna hindrar dem från att höra steg och viskningar, men inte från att höra den monotona musiksnutt som spelas om och om igen. I sex timmar ska momentet pågå. Men det har inte soldaterna en aning om.
Erik Persson är specialutbildad och certifierad för att få genomföra den här typen av övning. Med finns också en sjuksyster och ett gäng befäl som dokumenterar allt de gör med varje fånge, när de får vatten, när de får sitta ner och så vidare.
– De vanligaste reaktionerna är att fångarna tror att de är ensamma i lokalen och att deras tidsuppfattning går förlorad. Eftersom de inte har någonting annat att tänka på, så kan också en mindre smärta till slut bli olidlig. Annars är reaktionerna väldigt olika och individuella, säger Erik Persson.
Efter att ha använt samma malande musiksnutt under liknande övningar genom åren, påstår sig Erik Persson ha blivit ”immun” mot just det stycket, men han har en del andra tips för att bättre klara av en fångsituation.
– Försök utnyttja systemet för att få det så bekvämt som möjligt. Be om att få sitta för att du har ont, även om du inte har det. Fråga oftare än du behöver om att få vatten och att få gå på toaletten. Det gäller att försöka behålla sitt stridsvärde, säger han.
Redan i natt väntar nya utmaningar för 710:e kompaniet. De kommer att bli fritagna från fångvaktare Erik Persson och få ett nytt marchmål. När de runt midnatt beräknas vara framme ska de först bygga värn innan de får sova.
Hur övningen slutade kan du läsa om i artikeln "Strapatserna över för 710:e kompaniet".