Det sjätte av de sju delprojekten i utbildningen heter ”Aldrig ge upp”. Det är något man definitivt förstår. Att vara utan mat, vara tvungen att smälta snö och koka för att få drickbart vatten är onekligen påfrestande och kräver att man inte ger upp. Här ska rekryterna hitta sina gränser under fysisk och psykisk påverkan. Målet är att de ska öka sin förmåga att behålla sitt stridsvärde under flera dygn, öka sin egen självinsikt och förstå gruppdynamikens inverkan på resultatet.
– Det har fungerat förvånansvärt bra i gruppen, en del har slarvat med att dricka men vi hjälps åt att hålla koll på varandra. Den som har energi just för stunden passar på att koka så mycket vatten som möjligt, fortsätter Frida Larsson.
Känns i axlarna
Under natten mot torsdagen hade Fridas grupp en rad uppgifter att lösa.
– Först förberedde vi ett eldöverfall med allt vad det innebär, bland annat grävde vi stridsställningar i snön och satte upp vägbommar.
Eldöverfallet var över på några minuter och gruppen var tvungen att komma därifrån snabbt.
– Då upptäckte man att det inte går så snabbt att förflytta sig med all utrustning när man dessutom inte har ätit eller sovit. Det känns rejält i axlarna nu, berättar Frida.
Ovisshet
På eftermiddagen kom nya order från övningsledarna, gruppen fick omgruppera till en annan plats ett par kilometer bort och upprätta förläggningsplats och börja återhämtning så snabbt som möjligt. De tilldelades också varsin halv chokladkaka, gissa om det lyste i ögonen på de trötta och hungriga rekryterna. På den nya platsen upprättades sedan förläggning med enmanstälten och de kunde lägga sig och sova en stund. Än en gång ovetande om vad som väntade under den kommande natten.