Operationen genomfördes tillsammans med de afghanska säkerhetsstyrkorna (ANSF) i syfte att öppna väg för att avlösa ANSF-personal och byta ut utrustning och fordon på den afghanska arméns camper i distrikten Qush Tepah och Darzab.
– Vi visste att vi skulle få stridskänning och var beredda på att de hade lagt ut IED:er (hemmagjorda vägbomber) längs med vägen, säger Fredrik.
Han berättar om sina upplevelser tillsammans med sjuksköterskan Henrik som också var med under operationen. De har fått vara med om intensiva strider och är trötta men välbehållna.
Fredrik berättar om när han och en annan kamrat stod post mitt i natten.
– Det började flyga in spårljus rakt in i vår night location (grupperingsplats). Man tänkte ”Vad är det som händer?”. Då hoppade min stridsparskamrat upp till sin HMG (tung kulspruta).
De vittnar också om svåra situationer som innefattade strider i bebyggelse.
– Jag var väldigt imponerad av mina kollegor som kunde urskilja sina mål, civila från motståndare, och inte skjuta på de civila. Man får aldrig, aldrig lägga ifrån sig sin medmänsklighet, säger Henrik.
Svenska förband deltog som understöd till de afghanska styrkorna som gick i täten för operationen.
– Samarbetet gick bra. De framryckte längst fram. Det är deras land, deras fight. Vi stödjer med alla förmågor vi har. Så länge vi visar ett långsiktigt stöd kommer folk se att det inte kommer löna sig att ta upp kampen mot GIRoA (Government of Islamic republic of Afghanistan, den afghanska regeringen), säger Fredrik.
Förbanden tog sig hela vägen ner till Darzab, genomförde ersättning av personal och materiel och vände sedan tillbaka upp igen. Soldaterna är nu åter på sina camper för att återhämta sig. Fredrik berättar:
– När vi kom tillbaka sent på kvällen hade våra kockar fixat hamburgare till oss. Vi fick varva ner och vi har haft samtal på gruppnivå. Det är väldigt avlastande att bara få prata om det som hänt. Man pusslar ihop allas bilder av det hela och får en helhetsbild.
Både Fredrik och Henrik ser att det är viktigt att prata med sina kamrater efteråt.
– Vi som sov i samma tält pratade på kvällarna, säger Henrik.
Fredrik fyller i:
– Kamrathjälp är den bästa hjälpen. Vad gäller anhöriga så är det viktigt som anhörig att lyssna. Man behöver inte förstå men man kan lyssna.
Fredrik har just nu studieuppehåll från sin utbildning på officershögskolan och ser de senaste veckornas händelser som en viktig förberedelse för sitt framtida yrke.
– Det känns bra att få vara med om det här, även om det inte är roligt. Det går inte att förbereda sig för ett eldöverfall, men det går att utbilda sig så att du vet vad du ska göra. Utbildning är A och O.