Från att ha stått stilla och skjutit har soldaterna nu nått nivån där de ska lära sig att röra sig säkert – men farligt för motståndaren – med sitt vapen. Principen är eld, rörelse och skydd. Med kommandon som ”blixtlås vänster” eller ”korridor bakåt” kan en gruppchef enkelt få en hel grupp att röra sig i rätt riktning. Idén är att några skjuter medan andra springer, och på så sätt kan man snabbt och så säkert som möjligt flytta allt från två personer upp till ungefär en pluton.
Nina Ågren och Emilia Wiehe är ett av stridsparen som övar på Rinkaby den här dagen.
– Det går bra i dag. Extra bra, känns det som, säger Emilia.
– Vi är taggade i dag – i morgon får vi ju åka hem, säger Nina, som gillar utelivet men föredrar inomhuset.
– Det är jättekul att vara här. Det är roligt att skjuta. Men jag längtar lite efter att ha en dusch i närheten. Och det ska bli skönt att slippa gräva en grop när man ska gå på toaletten, säger Emilia som bara hade bott i tält en enda gång innan hon blev rekryt – på Hultsfredfestivalen.
När det är deras tur går det både bra och dåligt. ”Snabbt eldöppnande” och ”bra skjutet” blandas med ”kom ihåg att vända åt rätt håll” och ”jobba på kommunikationen” när fänrik Sebastian Mårdh utvärderar efteråt.
– Det börjar sitta lite mer i ryggraden nu även om vi missar vissa grejer. Det svåraste är att synka med varandra, säger Emilia.
– Nästa gång sätter vi det, säger Nina.
För plutonen är det första gången de övar detta med skarp ammunition. När befälen går igenom hur nästa övning ska gå till, när de blir fyra som ska samarbeta i stället för två, frågar en av soldaterna om skjutgränserna förändras när de är många som skjuter. Och det gör de – lika viktig som det är att träffa motståndaren, lika viktigt är det förstås att inte träffa sina kamrater.
– Det här betyder att polletten verkligen har börjat trilla ner, när soldaterna själva tänker till på vilka risker som finns, säger Sebastian Mårdh, övningsledare, efteråt.
Att öva med skarp ammunition är viktigt – ju mer realistiskt, desto bättre. Det tycker i alla fall Anton Sävström och Jakob Attin.
– Nu känns det mer på riktigt, säger Anton.
– Det blir mer inlevelse, säger Jakob.
Bra övningar är a och o – båda killarna kan tänka sig en framtid inom det militära.
– Sedan jag var 12-13 år har jag velat bli yrkesmilitär och åka utomlands. Därför känns det självklart att vara här, säger Anton.
– Jag blir mer öppen varje dag för att åka utomlands. Det låter spännande och är något utöver det vanliga. Jag tror att det skulle ge minnen för livet. Först var jag skeptisk. Civilt hör man ju bara att folk dör. Här möter jag ju dem som har varit där och får veta mer om själva arbetet. Att det är viktigt och att man faktiskt kan hjälpa till, säger Jakob.
Men utlandstjänst ligger många övningar framåt för den som nyligen ryckte in. Men otänkbart är det inte.
– Jag är väldigt nöjd med förmiddagen. Det har skett en klar förbättring hos soldaterna. Det märks att de sovit ute och är lite trötta, men när det gäller taggar de till sig. Många ger verkligen 100 procent, säger fänrik Mårdh, som visserligen tycker det är lite tidigt att avgöra ännu, men som hoppas att några av de soldaterna han utbildar nu vill följa med honom utomlands i framtiden.
– Jag tror att det nya systemet är bra, att samma människor jobbar tillsammans under en längre tid. Det ger bättre förutsättningar att lösa svåra uppgifter, säger han.