– Äntligen. Nu börjar det på riktigt, säger major Andre Sædén, chef för den strategiska reserv som ska utbildas och stå i beredskap på P 7 (se faktaruta).
André liknar det vid sport: värnplikten var uppvärmning, nu är det dags för träning och sedan, när beredskapen startar den första oktober, är det dags.
– Då är vi beredda att spela match, säger han.
Laget är väl sammansatt.
– Cirka en tredjedel muckade för några veckor sedan. Resten har olika erfarenhet bakom sig, militär och civil. Vi behöver både erfarenhet och nytt blod.
Det märks ganska väl vem som tillhör det gamla gardet och vem som är ny. Några är lite yngre, försiktigt avvaktande, andra har gröna väskor med tygmärken som skvallrar om allt från Bosnien till Kosovo och Afghanistan. Det är många kära återseenden.
Jonas, till exempel, hittar många gamla bekanta. Kanske inte så många från insatserna han gjorde i Bosnien eller Kosovo för länge sen, men desto fler från insatsförbandet IA 06 som tog honom till Afghanistan och Kosovo.
– Och nu är jag här, säger han glatt.
Men han har några synpunkter. På lönen, som är för låg och där hans militära meriter knappt märks. På att det många gånger tidigare har strulat med kontrakt och avtal. På hur jobbigt det känns att lämna oroliga anhöriga när det är dags att åka på insats.
– Jag är ju dum i huvudet egentligen, men någon ska ju vara det, ler han och tillägger:
– Men det är ju det här jag vill göra.
För han trivs – fördelarna överväger nackdelarna, tycker han.
– Kollegorna först och främst, de är det bästa med det här jobbet. Och det är roligt, inte så förutsägbart. Det spelar inte så stor roll om man är hemma eller borta, det är roligt båda delarna. Sedan tycker jag att det är en stor bonus att jag gör nytta. Har jag hjälpt någon är det värt allt tid jag har lagt, säger han.
Khaled Heddi, som muckade för mindre än två veckor sedan, är inne på samma spår när han berättar varför han ville komma tillbaka.
– Gemenskapen, det verkar vara ett spännande och varierande yrke. Jag hoppas att det blir lika bra och intressant som värnplikten var. Jag tror att det blir mer frihet nu än under värnplikten – men också mer ansvar. Jag ser fram emot att jobba här – men jag hoppas att jag någon dag får åka utomlands också.
Även Lukas Wendt muckade för två veckor sedan. Han hälsar glatt på löjtnant Martin Nilsson, den chef han haft under värnplikten och som han kommer att ha under lång tid framöver.
– Jag blev tillfrågad om jag ville vara med och det ville jag gärna. Den här chansen får man bara en gång i livet – då vill jag ta den.