Förundersökningen inleddes i mitten av februari. Bakgrunden var attacken där två svenska officerare och en lokalanställd tolk stupade. Misstankarna riktades mot två afghaner.
Grunderna till att förundersökningen nu läggs ned är att attentatsmannen är avliden, nedkämpad av de svenska styrkorna. Hans misstänkte medhjälpare, andremannen vid den afghanska vägpolisen, har troligen flytt utomlands. Afghanska myndigheter har dock inte tillräckliga identitetshandlingar på honom. Därför går det inte att efterlysa honom på ett internationellt rättssäkert sätt.
Chefsåklagaren konstaterar i sitt beslut att de svenska soldaternas besök hos vägpolisen kunde karakteriseras som ett lågriskbesök. Attentatet skedde mycket snabbt och innefattade livsfara för samtliga soldater på platsen. Någon tid för längre överväganden eller begrundanden har inte funnits för de inblandade.
Så här skriver chefsåklagare Krister Petersson ordagrant:
”De (de svenska soldaterna) har haft en rätt – eller till och med en skyldighet – att bekämpa det livsfarliga hotet för att freda sig och sina kollegors liv. Med hänsyn till att det våld de möttes av var livsfarligt, så har de själva haft rätt att använda livsfarligt våld för att freda sig.
Det finns ingenting som tyder på att någon av soldaterna på platsen har brutit mot någon säkerhetsföreskrift eller order, inte heller att de varit försumliga på ett straffrättsligt relevant sätt i övrigt.
Genom utredningen har heller inte med tillräcklig grad av säkerhet kunnat visas att det varit svenska projektiler som orsakat dödsfallen.”
- Det är bra att svenska myndigheter nu har utrett händelsen så långt det har gått och att de inblandade soldaterna fått kvittot på att de räddat flera liv, säger överste Christer Tistam, chef för FS 18.
Plutonchefen, kapten Johan Palmlöv, hans ställföreträdare, löjtnant Gunnar Andersson och tolken Mohammad Shahab Ayoubi hade tillsammans med signalisten lämnat sina fordon för att tala med andremannen vid vägpolisstationen. De hade inga skäl att misstänka gärningsmannen som, klädd i polisuniform, tog sig fram till fem meters avstånd.
Därifrån öppnade han eld med sin PKM-kulspruta. Enligt åklagarens utredning hann han skjuta mellan 30 och 40 skott.
Flera svenska soldater öppnade – efter några sekunder – eld mot gärningsmannen på 40 meters avstånd. Signalisten besvarade också elden. De tre har, enlig åklagaren, tillsammans skjutit 33 skott. Fyra av dem träffade gärningsmannen, tre hans vapen.
Projektilerna från de svenska vapnen är 5,56 mm. Gärningsmannens kulor hade kalibern 7,62 mm. Olika sakkunniga har, på åklagarens uppdrag, försökt utreda vilka kulor som träffat vem. Det går dock inte att lämna några sådana entydiga besked.
Kapten Palmlöv träffades av fyra skott. Det dödande träffade i pannan, men synes inte vara en direktträff. Ingångshålet var omkring fem mm i diameter, men det går inte säkert att fastställa den dödande kulans kaliber.
I kapten Palmlövs skyddsväst fanns rester av en svensk kula.
Löjtnant Andersson träffades av tre skott. Något säkert uttalande om kalibern kan emellertid inte göras.
Tolken Shahab Ayoubi träffades av fyra projektiler. Dödande var sannolikt ett skott i ryggen som gick ut genom bröstkorgen i höjd med hjärtat.
Signalisten träffades av tre projektiler – allvarligast var en träff i vänster fot.
- Det här är skottskador som är resultat efter en våldsam och hastig strid i en mycket komplex situation, säger överste Christer Tistam. Åklagarens slutsatser bekräftar det Försvarsmakten redan kommunicerat.
Försvarsmaktens undersökningskommission, FMUK, har ännu inte lämnat sin slutrapport. Skälet till det är att de avvaktat åklagaren utredning.
- Nu ska vi analysera det som åklagaren kommit fram till och – om så krävs – komplettera vårt arbete, säger överste Anders Emanuelson, Försvarsmaktens säkerhetsinspektör.
- Jag räknar med att det arbetet är klart efter semestrarna, i början av hösten.