– Det är coola grejer, säger Malin Wedin från räddningstjänsten i Ystad efter att klättrat omkring i sex olika sorters bepansrade band- och hjulfordon. Och jag kan konstatera att de är trånga och att man måste vara smidig som militär.
Den begränsade platsen gör ett räddningsarbete komplicerat. Räddningstjänsten kan inte klippa upp dörrar och tak som de annars gör när de behöver ta sig in i olycksdrabbade fordon. De kan inte heller slå in fönsterrutorna. Därför är det viktigt att de vet var utrymningsluckorna på fordonen finns.
– Jag har sett de här fordonen på Försvarsmaktens dag förut, men det är en aha-upplevelse att yrkesmässigt få titta närmare på fordonen, berättade Leif Björk, ambulanssjukvårdare från Malmö.
Under förmiddagens utbildning fick blåljuspersonalen bekanta sig med fordonen och Andreas Rubenson från Försvarsmaktens tekniska skola informerade och svarade på frågor om stridsvagn 122, stridsfordon 90, splitterskyddad lastbil, pansarterrängbil 203 och pansarbandvagnarna 203 och 309.
Inventering av vem som kan göra vad
Man gjorde också en inventering för att se vem som kan göra vad vid en olycka. Exempelvis klarade räddningstjänstens lyftkudde att lyfta alla de militära fordonen utom det största, stridsvagn 122. Om stridsvagnen ska flyttas behöver man ta hjälp av en militär bärgningsvagn.
Efter lunch fick deltagarna möjlighet att testa sina nya kunskaper under en övning där ett stridsfordon 90 kört halvvägs över en personbil samtidigt som en stridsvagn vält. Då sattes också myndigheternas samarbete på prov.
– De militära ledningsförhållandena innebär att det alltid bara finns en chef, förklarade övningsledaren major Stig Kryhl. Vid en sådan här händelse finns också räddningsledare, sjukvårdsledare och polisbefäl på plats, förutom den militära chefen. Därför är det oerhört viktigt att samarbetet mellan myndigheterna fungerar, avslutar han.