Hon är på rätt plats i rätt tid och gör rätt sak – det är precis det övningen går ut på. Varje soldat i hela bataljonen ska veta sin uppgift och förstå varför just deras jobb är viktigt. Tidigare har soldaterna utbildats inom många olika specialiteter. Nu är det upp till bevis – radiosambandet ska fungera så att till exempel repplutonen vet när de behöver reparera, att de får med sig rätt saker, beställer reservdelar och dessutom utan problem kan flytta sin verkstad från en plats till en annan. Samma sak gäller sjukvård, kök och många andra funktioner. Varenda soldat och varenda chef måste veta vad de gör – annars bryts kedjan och saker går snett.
På trosskompaniets stabsplats sitter Jonas Danebjer och Pia Sjöholm, båda systemledningsgruppchefer, och håller koll på läget. De lyssnar på radio, antecknar, har reda på vem som åker och vem som lämnar och mycket mer. Tack vare deras jobb kan kompaniet ligga på framkant och snabbt vara beredda att vidta rätt åtgärder.
– Det är stressigt, säger Pia snabbt innan radion sprakar igång igen.
– Det strömmar in information hela tiden. Jag har lärt mig köra lastbil under min befattningsutbildning, så detta är rätt så nytt för mig. Jag har lärt mig massor den här veckan, säger Jonas.
Hade radiosambandet inte fungerat hade personalen på förbandsplats inte vetat om att det var ”skadade” på väg in. Nu vet de. Löjtnant Johan Vaernholt, sjukvårdsplutonchef, jagar på soldaterna. Rutinerna för hur de skadade soldaternas utrustning och vapen ska tas omhand måste förbättras.
– Soldaterna är duktiga medicinskt men de behöver bli bättre på helheten. Det har vi inte hunnit med ännu, säger Johan.
Sjukvårdaren Martin Liljeberg står ute och väntar på sjuktransporten. Under övningsserien ska de både ta hand om låtsasskador och mindre riktiga skador.
– Jobbigast den här veckan har varit att sätta upp och ta ner sjukvårdstälten, säger Martin.
Martin skulle egentligen ha blivit pansarskyttesoldat. Men han är nöjd med bytet.
– Nu har jag fått lastbilsutbildning och så har jag läst 15 poäng sjukvård på Göteborgs universitet. Jag har nästan samma kompetens som en undersköterska, säger han.
Desirée Willbjer, som tagit studieuppehåll från sin sjuksköterskeutbildning för att göra lumpen, är också nöjd. Hon går ut till Martin och ser till att han vet vad han ska göra när patienten kommer.
– Ibland har vi väldigt mycket att göra, ibland mindre. Det är väldigt roligt. Det bästa är att jag jobbar i en så bra pluton, säger hon.
Sedan kommer sjukvårdstransporten, och det blir aktivitet på alla håll. Aktivitet som kan gå lite smidigare och lite snabbare i framtiden, tycker befälen. Men patienten, Tobias Karlsson, är nöjd.
– Det gick väldigt fort att komma hit. Skulle jag bli skadad under övningen framöver känns det tryggt, säger han.
Staffan Juhnke-Johannesson har arbetat med funktionsövningen många gånger tidigare.
– Den här övningen är en kontrollstation att vi har nått så långt som vi tänkt. I år har vi kommit väldigt långt, även om det finns detaljer att rätta till. Vissa saker har tagit för lång tid till exempel. Men det är övningen till för – att hitta svagheterna så att vi kan rätta till dem. Jag är jättenöjd. Det här bådar gott inför övningarna i vår.