Under slutet av den nyss genomförda övningen sammanfördes bataljonens samtliga kompanier för att testa hela kedjan. Allt från sensorerna ute i terrängen, i det här fallet artillerilokaliseringsradarvagnen Arthur, till artilleripjäserna, Haubits 77B. Under momentet hade man av övningtekniska orsaker ställt upp kompaniet på en begränsad yta. Detta för att på ett snabbt och smidigt sätt kunna utvärdera de olika delmomenten.
Många saker kan fela
I sensorkompaniet ingår ett 40-tal soldater fördelade på en eldledningspluton, en radarpluton och en sensor/ledningspluton.
– För oss på kompaniethandlar det mycket om att serva de övriga på bataljonen, vi ser bland annat till att det finns fungerande samband upprättat, berättade plutonchefen.
– Men ibland strular något och då är det felsökning som gäller. Det kan finnas många saker som felar, ibland är det så enkelt som att en sladd kommit ur läge, men det handlar om att hitta det så fort som möjligt. Alla utgår från att felet ligger hos de själva och inte antar att det är någon annans problem.
Christian Sandberg, radarplutonen och Markus Segerholm, sensor/ledningspluton stod infartsposter och hade tid för en liten pratstund:
– Vi har gjort stora framsteg med radarn. Vi har lärt oss hur den fungerar och fått en förståelse för hur eldledning fungerar, sa Christian.
– Det börjar klaffa mer och mer, fyllde Markus i.
Brister i materielen
Kompanichefen Patrik Eriksson ansåg även han att det i princip går bra.
– Jag tycker det går framåt, men vissa brister i materielen gör att det går onödig energi till att försöka lösa de problemen. När det är så pass kärvt klimat känns det inte bra att vi till exempel inte har tillräckligt varma skor och sovsäckar till alla. Dessutom klarar inte den dieseleldade tältspisen att värma tillräckligt när det blir kallare än minus 20 grader.
Nämnda materielbrister resulterade i att man under en natt fick ändra planerna och soldaterna fick sova inomhus.