Ett hopp ut i mörkret

"Följer ni mig?". Generalens vrål överröstar dånet från motorerna när det stora Herculesplanet far fram genom den kalla, mörka, vinternatten. "Jaa!" svarar de värnpliktiga fallskärmsjägarna med en mun. Det är dags för det första mörkerhoppet under grundutbildningen.

Rött ljus. Allt är klart för fällning. Foto: Jens Ramhöj
Med två bestämda steg hoppar de ut i  mörkret.
Med två bestämda steg hoppar de ut i mörkret. Foto: Jens Ramhöj
Med två bestämda steg hoppar de ut i mörkret. Foto: Jens Ramhöj

Det stora flygplanet, skickligt manövrerat av piloterna från F 7 i Såtenäs, susar fram i drygt 220 km i timmen, några hundra meter över det lappländska landskapet. På marken är det 35 grader kallt men här uppe är det ”bara” minus 20. Längst fram på den nedfällda rampen står arméinspektören, generalmajor Berndt Grundevik. Tätt bakom honom följer chefen för K 3, översten Anders Löfberg och därefter chefen för Fallskärmsjägarskolan, överstelöjtnant Jonas Pålsson. I en lång rad bakom dem står de värnpliktiga fallskärmsjägarna. Befälen står först i ledet när det gäller, föregångsmän som de är.

Tyngda av sin packning knäar alla lätt då planet stiger upp något för att komma till rätt uthoppshöjd. De erfarna hoppmästarna stödjer de som står längst fram när planet gungar till, där de står några meter från avgrunden. 

"Rött ljus!". Orden repeteras av alla i planet och laget som står upp tar ett djupt andetag och gör sig redo. Det är dags. Nu är det bara förtroendet för sin egen förmåga, sin materiel och sina hoppmästare som gör att man tar klivet.

"Grönt ljus!". Hoppmästaren klappar generalen på axeln och kommenderar "Gå!". Med två bestämda steg kastar sig arméchefen ut i den mörka vinternatten, tätt följd av dem som står bakom. Med bara 200 meter ner till marken har hopparna fullt upp med att kontrollera att allt är som det ska och fälla sin ryggsäck så att den blir hängande i en lina under dem, innan det är dags att göra sig klar för att landa.

Med mjuka dunsar landar de i snön. Det blir inte några skolboksrullningar nu inte, men drillen sitter i. Observation runt omkring – är det någon kamrat som behöver hjälp? Alla har kommit väl ner och är i full färd med att packa ner sin fallskärm i en väska. Den i normala fall mjuka väskan står nästan av sig själv i den bistra kylan. Det gäller att kämpa på för att komma av myren. Fram med snöskorna.

Med ca 50 kg på ryggen kämpar sig fallskärmsjägarna fram i den knädjupa snön för att komma fram till skogsudden där fallskärmarna skall lämnas. Därefter är det dags för några kilometers marsch mot lägret där de för tillfället har sin förläggning.

Kvällens övning är slut. I morgon skall uthoppet ske via dörrarna i planet istället för över rampen, något som soldaterna inte varit med om förut.