Gruppen ska fordonspatrullera tillsammans med Kosovos gränspolis kallad Border and Boundary Police, BBP, som tillhör Kosovo Police.
– Vi ska köra parallellt med ABL:en, berättar Anna Lena och visar på kartan. ABL betyder Administrative Boundary Line vilket är det begrepp som används då Serbien och flera andra länder inte har erkänt Kosovo som en självständig stat. Den svenska kosovostyrkans uppgift är att stödja gränspolisen BBP när de bevakar området kring ABL:en och söker efter smugglare eller annan olaglig verksamhet i området. Vanligaste tillslagen är ved och boskapssmuggling.
Det tar cirka en timme till polisstationen, väglaget är ganska bra men med moddiga vägbanor efter dagens snöfall. Ju högre upp desto mer fryser det på och på cirka 800 meters höjd så är det frusna vägbanor med snödrev och cirka 20-30 centimeter snö. Gruppen åker som alltid fyrhjulsdrivet och har med sig rejäla snökedjor om så skulle behövas.
– Vi stannar och lägger på kedjorna när vi kommit högre upp i bergen, om det blir mer snö eller is på vägarna, säger Linus som kör en av bilarna.
Väl vid polisstationen får gruppen vänta en halvtimme då den anslutande polisstyrkan är försenad på grund av väglaget. Men när de väl är framme så blir det en kort ordergivning, kontroll av utrustning samt en allra sista uppdatering från polischefen.
Efter ytterligare en halvtimmes körning är alla fordon uppe vid ABL-passagen till Serbien. Då ser gruppcheferna att det är för mycket snö på den tänkta vägen och därmed stor risk att vi inte kommer att kunna köra sträckan utan stora problem. De beslutar om en alternativ vägsträcka att patrullera, ger ny order, vänder bilarna och ger sig iväg.
– Det var ett bra beslut för vi är nog ändå inte hemma förrän vid klockan 01 i natt och ska vara uppställda klockan 07.30 i morgon för sambandsövning, och man vill ju gärna sova några timmar, säger Linus.
Landskapet är väldigt kuperat och vägarna som slingrar sig serpentinlikt över bergshöjderna är ofta mycket smala och i dåligt skick. GPS:en visar ofta på höjder mellan 700-1100 meter över havet. När man tror att “här kan ingen bo” så dyker det upp ett par hus mitt i ingenstans och högt upp i bergen.
Fordonskolonnen stannar till högst uppe på berget, alla kliver ur för en paus. Några tar en banan, andra passar på att röka, byta snus eller ta sig en kopp kaffe för att pigga upp sig.
– Här slutar vårt bevakningsområde, så vi ska snart vända bilarna och åka tillbaka till polisstationen, förklarar Linus.
Väl tillbaka på polisstationen summeras kvällens patrullering med nöjda gruppchefer från Kosovo Police och den svenska gruppen.
– Det är bra att vi inte hittar något för det betyder att läget är lugnt och att det inte förekommer illegal verksamhet, i alla fall inte här eller i kväll, säger polisbefälet nöjt.
För Anna Lena och hennes grupp återstår att köra ytterligare ett par mil, packa ur bilarna, tanka och tvätta samt återställa sin egen utrustning. Gruppen kommer in ett par minuter i ett och kör snabbt ned till matsalen som håller på att stänga. De förser sig med lite drickyoghurt, några mackor och lite frukt för att stilla hungern.
– Gå och lägg er, jag fixar bilen och rapporten, säger Anna Lena.
De lyder snällt, trött och tacksamt. Linus lovar att han fixar det nästa gång.
– Det är lugnt, i morgon är det en annan dag, svarar Anna Lena.