Utrustning testas i arktisk kyla

Michael Thörnäs och Stefan Gunnarsson är två tekniska officerare från Norrbottens regemente som nu är tjänstlediga för att delta i en forskningsexpedition på Antarktis. Under expeditionen har Michael med sig utrustning från Jägarbataljonen i Arvidsjaur för att testa den i extrema förhållanden enligt önskemål från Försvarsmaktens vinterenhet.

Michael Thörnäs en av två tekniska officerare från I 19 som deltar i en forskningsexpedition på Antarktis. Foto: Försvarsmakten
Stefan Gunnarsson från Lapplandsjägargruppen vid Norrbottens regemente gör sin tredje expedition till Antarktis.
Stefan Gunnarsson från Lapplandsjägargruppen vid Norrbottens regemente gör sin tredje expedition till Antarktis. Foto: Försvarsmakten
Vindkyltabell.
Vindkyltabell. Foto: Försvarsmakten
De civila bandvagnarna som används på Antarktis är utvecklade ur den militära bandvagn 206 och dess efterföljare. Här ses ett lass som väger mellan 8-10 ton från en tidigare expedition.
De civila bandvagnarna som används på Antarktis är utvecklade ur den militära bandvagn 206 och dess efterföljare. Här ses ett lass som väger mellan 8-10 ton från en tidigare expedition. Foto: Försvarsmakten
Stefan Gunnarsson från Lapplandsjägargruppen vid Norrbottens regemente gör sin tredje expedition till Antarktis. Foto: Försvarsmakten
Vindkyltabell. Foto: Försvarsmakten
De civila bandvagnarna som används på Antarktis är utvecklade ur den militära bandvagn 206 och dess efterföljare. Här ses ett lass som väger mellan 8-10 ton från en tidigare expedition. Foto: Försvarsmakten

Den utrustning som testas är bland annat vinterkängan med löstagbar innersko av filt som är framtagen för spanings- och jägarsoldater, underställ modell 93 som också är framtaget för spanings- och jägarförband. Ullfrottéstickningen i understället innebär att textilen kan innehålla upp till 80 procent luft vilket ger det utmärkta isolerande egenskaper.
– Båda artiklarna fungerar utmärkt men med de förhållanden som råder här med hårda vindar får jag ofta förstärka med ett underställ till, säger Michael Thörnäs.

Sommar och 25 minusgrader

Michael har nu varit på plats i en dryg månad och Stefan kom för ett par veckor sedan. Antarktis är tillgängligt för att bedriva för forskning under sommarmånaderna. Trots sommar är dock medeltemperaturen –25˚C. Svenskarna håller till på forskningsstationen Wasa, 20 mil in från iskanten, eller shelfen som den också benämns.
– Hittills har allt fungerat bra. Ibland blir vi inblåsta, med vindar på uppåt 28 meter per sekund är det ingen större idé att gå ut och meka. Alla reparationer sker ute på en stor öppen yta, där finns ingenting som stoppar vinden. Vi har ännu inte haft någon riktig polarkyla, temperaturen ligger på stadiga 10-20 minus på dagarna, fortsätter Michael.

Solskyddsfaktor 50

UV-strålningen från det starka solljuset är något som forskarna måste vara noggranna och skydda sig mot, polarglasögon klass 4 samt solkräm med skyddsfaktor 50 är det som gäller på Antarktis. Enligt den finska läkaren på plats mäts UV-strålningen på en tiogradig skala, vissa dagar har 9-10 på skalan uppmätts.
– Vi har haft mycket arbete med att bärga 36 ton bränsle och utrustning som släpptes ned med fallskärm till den svenska och finska basen som ligger intill varandra. Det som också tar mycket av vår tid är att bara hålla igång stationen samt smälta snö så vi tryggar vattenbehovet, berättar Michael.

Bandvagnar med kran och grävskopa

Michael och Stefan har hittills fått liv i två av fyra bandvagnar som när den nuvarande expeditionen inleddes hade stått oanvända vid polarstationen i två år.
– Vi har bland annat använt vagnarna till våra vattensysslor samt bärgning av gods efter fällningen, de är utrustade med en kran bak på flaket, vilket är att superbt hjälpmedel. På ena vagnen kan vi även koppla på en grävskopa som tillbehör, behövligt eftersom ett kolli bränsle på 1600 liter damp i backen utan skärmar från 500 meters höjd. Det blev världens snöröks-krevad och det blev att gräva upp allt från den fem meter djupa kratern. Dieselfaten var något tilltufsade men inget hade läckt ut, avslutar Michael Thörnäs.