Slava firas vid olika tidpunkter på året. Den avgörande tidpunkten för slavas firande är då släktens anfader döptes och bekände sig till den kristna tron. Den dagen räknas som släktens slavadag. Varje släkt, familj och hus har sitt eget helgon. Många serbiska släkter och familjer i Gracanica har S:t Nikolaus som sitt helgon.
– Firandet av Slava och ceremoni kring slavakakan är mycket viktigt i den serbisk-ortodoxa kyrkan, kanske den viktigaste religiösa helgdagen och för många är den viktigare än julen säger Kristna Lundberg, pastor i den svenska kontingenten KS 20.
Slavakakan, eller slavabrödet är ceremonins centrum och placeras på ett altare tillsammans med en enkel ljusstake som gått i arv från far till son i många led. På altaret finns även ett Zjitobröd, ett fat olja med flytande brinnande vekar som ska tändas av frun i huset. Zijitobrödet är sött, det bakas på höstvete, valnötter samt mycket socker och smaksätts med vanilj. Vid ceremonin välsignas slavabrödet av biskop eller präst, fuktas med vin och delas därefter av närvarande med önskan om frid, förståelse samt medlidande.
Under Slavahelgen bjuder man hem samt hälsar på släkt, vänner och grannar. Det är korta visiter och man bjuder på Zjitokakan ofta tillsammans med starkt turkiskt kaffe i små koppar. På faten kan det även vid större samlingar finnas många olika läckra, färggranna små munsbitar samt sötsaker med stor smak- och färgvariation.
S:t Nikolaus firas i alla serbisk-ortodoxa kyrkor och kloster i Kosovo. Särskilt högtidligt var det i Gracanicaklostret där biskop Artemije firade Slava och S:t Nikolaus tillsammans med många gäster från församling, stift samt många inhemska och internationella dignitärer. KS 20 har som stående uppgift att bevaka klostret dygnet runt sedan många år och hanterade helgen enligt rutin.
– Det var många besökare till klostret i söndags men allt gick lugnt tillväga. Största problemet var parkerings och trafikrelaterade berättar en av soldaterna i vaktstyrkan.