Tävlingen genomfördes på den amerikanska basen Bondsteel och avgjordes i fem övningar där den samlade förmågan hos teamet skulle fälla utslaget.
Inledningsvis var skjutavståndet 500 meter och målen ca 50x60 cm respektive 20x20 cm. Poäng räknades efter principen, ett skott - en träff. På nästa moment var avståndet 100 meter, vilket kan tyckas kort för en prickskytt men målen var mindre och bestod av fyra cirklar med diameter om 8, 6, 4 respektive 2 cm. En enkrona har 2,5 cm i diameter och blir rätt liten på 100 meters avstånd.
Prickskytten jobbar i lag med en spanare som har till uppgift att stödja skytten med avståndsbedömning, upprätta skisser samt spana efter mål i terrängen. Spanarens förmåga provades särskilt i ID-momentet. Spanaren får under en minut memorera 20 olika figurer ca 15x15 cm. Därefter går laget till skjutstationen och i terrängen framför skjutplatsen finns figurerna utplacerade på 100-500 meters avstånd. Skjutledaren talar då om vilka två figurer som skall träffas. Spanaren söker under tidspress igenom terrängen med hjälp av kikare och målanger med riktning och avstånd till skytten som skall skjuta ett skott i vardera figur för att ta poäng. Total tid för att lösa uppgiften, spana, identifiera och skjuta två skott är 90 sekunder.
Det gick bra för det svenska teamet som hamnade precis utanför prispallen. Övriga nationer har uttagna och samövade snipersteam, medan vi använder oss av en skyttegruppchef med en av soldaterna som observatör. Även om skytten är utbildad så har teamet ytterst begränsad samövningstid.
– All heder åt vårt svenska snipersteam. Fjärdeplatsen är mycket imponerande i detta sällskap. Som avslutning kan nämnas att svenskarna var det enda team som lyckades träffa med båda skotten på 1100 meter säger den stolta kompanichefen major Christer Mårtensson.