Arméinspektör general Berndt Grundevik började med att tacka de anhöriga och därefter tackade och berömde han soldaterna för en förtjänstfull insats för Sverige och för befolkningen i Afghanistan.
Grundevik poängterade att Sverige har en lång tradition av att delta i internationella FN-insatser och att soldaternas insatser gör skillnad. Sedan 1956 har 115 000 män och kvinnor tjänstgjort utomlands.
– Framgången för ett förband i utlandsstyrkan beror på chefernas ledarskap, hur samtränade man är, soldaternas professionalism och stödet från Sverige, sa Berndt Grundevik.
– I Afghanistan i dag löser Försvarsmakten sin uppgift tillsammans med andra länder och civila aktörer med ett brett FN-mandat i botten, sa Berndt Grundevik. Vi är uppskattade av den afghanska befolkningen och vi jobbar hela tiden med att ta tillvara erfarenheter och därigenom förbättra vår förmåga och vårt skydd.
Bättre lokal förmåga
Överste Olof Granander är chef för den sjuttonde Afghanistanstyrkan:
– Vår tid i Afghanistan har varit full med svåra uppgifter, sa Olof Granander.
Förutom att bidra till en säker miljö för lokalbefolkningen har den svenska styrkan fokuserat på att stötta den afghanska armén och polisen.
– När vi åkte hem hade den afghanska armén och polisen i vårt ansvarsområde utvecklat förmågan att operera självständigt. Den hade de inte när vi kom dit, fortsatte Olof Granander. Dessutom bidrog vi till att valen i augusti kunde genomföras på ett säkert sätt trots sabotageförsök.
– Under vår tid har också koordineringen med svenska civila aktörer förbättrats. Att Sida, UD och svenska ambassaden finns på plats i vårt område är ett stort steg i rätt riktning för att kunna göra verklighet av den politik som Sverige driver. Att bygga upp förmågan hos den lokala polisen och armén är nyckeln till framgång i Afghanistan, avslutade Olof Granander.
Glada anhöriga
– Det är jätteskönt att han är hemma igen, säger Pia Hniopek som är mamma till en av soldaterna. Klart att jag har varit orolig. Annars hade det ju varit konstigt.
Det viktigaste för henne har varit att hon haft så tät kontakt med sin son.
– Han ringde ofta och så kom han hem ganska tätt på ledighet så att jag också fick träffa och se honom. Och så har han pratat med sin flickvän också och då har hon kunnat berätta för mig. Så jag har känt mig välinformerad.
Pia betonar också vikten av att som anhörig försöka koppla av ibland. Att läsa om vad som händer i Afghanistan, men att samtidigt inte läsa för mycket.
Arvid Vikman är god vän till en av soldaterna.
– Jag är ju inte direkt en anhörig men det är klart att också jag har påverkats av att min kompis valde att åka till Afghanistan. Vi pratade mycket redan när han skulle fatta sitt beslut. Och jag hoppas få höra att han gjort det han ville. Att få göra skillnad var nämligen en viktig del i hans beslut.
– Jag har ju naturligtvis också varit orolig och noga följt nyhetsflödet när det varit mycket som hänt. Men vi har kunnat hålla en bra kontakt under tiden, tycker jag.
Den sjuttonde styrkan har tjänstgjort i Afghanistan i sju månader. Men huvuddelen av förbandet har tjänstgjort tillsammans sedan Nordic Battlegroup (NBG-08). Uppsättande förband är I 19 i Boden.
Försvarsmakten har ett uppföljningsansvar för alla soldater som gjort internationell tjänst. Den första delen av hemkomstprogrammet är nu avslutad. Nästa steg är en återträff efter ungefär sex månader. Nu väntar återhämtning och ledighet för de flesta soldaterna innan de återgår till civila eller militära jobb eller jobbsökande.
Relaterad information i medier
- SVT Play: Soldater hemma från Afghanistan (nytt fönster)
- Aftonbladet TV: "De sköt mot oss" (nytt fönster)