– Vår kompetens att kunna meka i kyla är efterfrågad. Vi är vana att verka när det biter i skinnet och inte bara har fullt upp med att överleva, säger Michael Thörnäs.
Mikael Amlert, en före detta militär, numera reservofficer, är utsedd som expeditionsledare för denna expedition. Amlert var Försvarsmaktens första utbildade bergsguide, och stöder fortfarande Försvarsmakten med sin specialkompetens.
Ett mödosamt arbete
Årets expedition har som mål att få igång verksamheten på de två permanenta forskningsstationerna, Wasa och Svea, som Polarforskningssekretariatet driver på Antarktis. Granne med den svenska stationen finns även en finsk forskningsstation bara 500 meter bort, nästa granne är en tysk forskningsstation, 40 mil bort. Verksamheten har legat nere sedan sista expeditionen som genomfördes 07/08. Ett mödosamt arbete väntar med att få igång bandvagnar, skotrar, solceller och elverk som lämnats kvar sedan sista expeditionen i snö och temperaturer ända ned till – 60˚C. Michael Thörnäs ingår i förtruppen som har en månad på sig att få igång camp Wasa som bascampen heter innan resten av personalen anländer, där bland andra den andre teknikern Stefan Gunnarsson och två forskare ingår.
Michael åker 29 oktober med reguljärflyg till Kapstaden i Sydafrika. Därefter sker färden med en rysk IL 76 som flera nationer nyttjar för transport till Antarktis under de sommarmånader då Antarktis är tillgänglig för att bedriva för forskning. Trots sommar är dock medeltemperaturen –25˚C. Första anhalten är en rysk bas vid iskanten där de olika forskargrupperna stannar till för att därefter bege sig till sina respektive forskningsstationer. För svenskarnas del är målet forskningsstationen Wasa en flygtur på drygt 100 mil, 20 mil in från iskanten, eller shelfen som den också benämns. Transporten sker då med kanadensisk DC 3:a vilken har medar som medger att landning på oförberett underlag vilket det är fråga om.
Utvecklad bandvagn
Både Mikael och Stefan har stor erfarenhet av Försvarsmaktens bandvagnar med modellbeteckningarna 206 och 309, av vilken en specialutvecklad variant används av Polarforskningsinstitutet. Vid dessa expeditioners inledning i slutet av 80-talet lånades bandvagn 206 från Försvarsmakten. De visade sig dock inte riktigt hålla för dessa tuffa förhållanden. En civilt utvecklad variant med baskomponenter från de militära bandvagnarna används numera. De fyra bandvagnarna på plats med den civila beteckningen TL 4, där 4 står för lastförmåga 4-ton, och TL 6 från tillverkaren Berco är utvecklade för forskningsverksamheten på Antarktis.
Jämfört med Försvarsmaktens bandvagnar drar dessa mycket tunga lass, upp till 8-10 ton med drivmedel och containrar. De civila bandvagnarna är utvecklade från det militära bandvagnskonceptet och har exempelvis bandvagn 309:s bandaggregat, bandvagn 206:s drivlina, hytten fram är en lastbilshytt och bakvagnen har ett lastflak med kran.
– Axelväxlar och drivhjulskransar har tagit mycket stryk tidigare och behöver bytas ut. Vi tar med 1 ton reservdelar, säger Michael.
Det finns också åtta skotrar på plats som behöver översyn samt elverk och värmare av olika typer.
Testar utrustning
Försvarsmaktens vinterenhet har initierat att den speciella vinterkängan och understället som används soldater och befäl vid I 19: s Jägarbataljon i Arvidsjaur. Utrustningen som har den militära benämningen vinterkänga för spaning och jägare samt värmeunderställ modell 93 som är extra tjockt får testas i det extrema klimatet på Antarktis.
Stefan Gunnarsson som nu genomför sin tredje expedition har dragit många erfarenheter.
– Blåsten är det värsta, kylan kan man klä sig för. Blåser det för mycket får man hålla sig inomhus och avvakta bättre väder. När man mekar tar man hjälp av en värmare som blåser varmluft mot händerna, vinddraget hindras med en presenning och verktygen stoppar man i värmeslangen.
– Det har som kallast varit –38˚C vid ett reparationstillfälle, säger Stafan Gunnarsson.
Säsongen 07/08, då Stefan deltog i ett gemensamt projekt mellan Sverige och Japan utgick man från sina respektive baser och träffades vid en förutbestämd koordinat. Det blev en bandvagnsfärd på 300 mil tur och retur. I anslutning till mötesplatsen fanns en infrusen subglacial sjö, många miljoner år gammal.
– Den har bevarat mikrobiologin sedan dess, problemet med att undersöka den är att då smittas den med nutida bakterier och den unika balansen rubbas.