En kall, solig måndagsförmiddag samlas 21:a insatsplutonen i en skogsdunge på Luftstridsskolan. Löjtnant Mikael Kindborg berättar hur man gör för att ta bort skinn och fjädrar för att sedan stycka en färsk höna. Plutonen håller på med de sista förberedelserna inför sin överlevnadsutbildning.
Soldaterna har haft två dagars utbildning inför själva dygnen i skogen. De har lärt sig hur man överlever på det man kan hitta i skog och mark - om ätliga växter, hur man bygger en eldstad, gör rep, använder eldstål, hanterar kyla och om det som inom försvaret kallas fysiskt stridsvärde, det vill säga hur man håller energinivå och humör på en tillräcklig bra nivå.
I en verklig överlevnadssituation är det viktigt att dels se till att ordna rent vatten, dels är det viktigt att försöka hitta mat. Har man tur kan man få fisk när man metar. Men i den här övningen får soldaterna lära sig att stycka och tillaga höns. Hygien är väldigt viktigt och eftersom det är övning har de tillgång till tvål, vatten och kirurghandskar. När hönan är styckad kokas den.
– Kokt mat ger mest energi, berättar Mikael Kindborg. Dessutom kan man använda buljongen både att dricka och att smaksätta annan mat med.
Efter utbildning på hemmaplan bär det ut till det verkliga eldprovet för soldaterna, att klara sig på sina nyvunna kunskaper tre dagar i skogen. Det första dygnet får var och en tillbringa alldeles själv i en enmansbivack, ett vindskydd som byggs av granris.
– Det var ett ganska häftigt dygn, säger Alexander Klondiras. Vi var i våra bivacker från sju till sju eftersom det blir mörkt tidigt. Man tappade tidsperspektivet på natten och hade ingen aning om vad klockan var.
De två sista dygnen spenderas gruppvis. Man hjälps åt att bygga en gemensam bivack med eldstad framför. Mycket tid går åt till att samla ved för att hålla elden vid liv.
– Hämta så mycket ved som ni tror går åt, sen hämtar ni lika mycket till - det går åt mer än man tror, uppmanar Mikael Kindborg.
Uppskattar mamma
Väl hemma på Luftstridsskolan får soldaterna ordentlig lunch i matsalen, där det dukats extra fint dagen till ära. Till att börja med är tystnaden vid borden kompakt – alla är helt fokuserade på maten. Men snart är samtalet i full gång. Man diskuterar de senaste dygnens upplevelser. Soldaterna fantiserade ihop ändlösa listor på vad de ska äta när de kommer hem, några har provat att äta grodor och många kände sig väldigt små och ensamma den första natten.
– Det har varit väldigt lärorikt, man uppskattar verkligen livet nu, tycker Kim Dahlberg. För att inte tala om mamma, hennes mat och allt annat hon har gjort för mig!
Nu återstår två månaders värnpliktstjänstgöring innan muck i början av december.
– Det ska bli skönt när det är över, men jag kommer verkligen att sakna gemenskapen, avslutar Kim Dahlberg.