Den här dagen är det sjukvårdsövning, de har just sprungit en lång bit ut i skogen med utrustning och vattendunkar. Nu är det dags för lunch. De andra ställer upp sig för att ta mat. Akeem brukar vila.
– Att fasta är inte vad man önskar sig i lumpen. Det är tufft. Jag fastar för att jag är muslim, det är inte frivilligt, säger han men förklarar också att han är väldigt glad åt lumpen, det är något han sett fram emot länge.
Hade han varit hemma hade han tagit det lugnare än vanligt.
– I vanliga fall tränar jag thaiboxning och annan kampsport varje dag. Under ramadan har jag hittills alltid tagit det lugnare, man tappar vikt om man tränar och fastar och det vill inte jag, säger han.
Dessutom är det lättare när man inte är ensam om det.
– Är jag hemma äter vi så fort solen försvinner. Här får jag anpassa mig efter schemat, det är jobbigt om vi inte slutar förrän nio och solen går ner vid åtta, säger han.
Matsalens öppettider är dock ingen begränsning.
– Adjutanten på kompaniet har hjälpt mig jättemycket, och ser till så att jag kan få middag och frukost på tider som passar mig. Jag har fått ut många gröna påsar, säger han och syftar på de frystorkade rätter med tillbehör som soldaterna ofta får i skogen.
Dessutom stöttar gruppen.
– Jag försöker göra lika mycket som alla andra. Men de ger mig mycket mer pepp och beröm än vanligt, och det behövs. Det tar på kroppen att inte äta och dricka.
Hittills har han haft tur, det har varit många lektioner inomhus.
– Men i går var det tungt, när vi satte ihop och tog isär en bår och bar varandra långa sträckor. Det tog mycket på kroppen – och sedan var det fyra timmar tills jag fick äta eller dricka någonting. I dag tror jag också att det kommer att vara jobbigt, säger han.
I vanliga fall ställer hans religion inte till det. Han får alternativ mat de dagar det är griskött på menyn, och bönerna anpassar han lite grann.
– Vissa tider kan jag inte – vi har ju order att följa. Då ber jag mer på kvällen. Det går bra för mig.
Han har inte bestämt sig, men funderar på att söka utlandstjänst.
– Jag vill helst åka till något ställe som Afghanistan eller Kongo eller Rwanda, där jag verkligen kan hjälpa till att rädda människor, säger han.
Han tror att hans bakgrund skulle kunna vara till nytta om han åker på insats till ett muslimskt land.
– Det kan nog vara lättare för mig som muslim att knyta kontakter med andra muslimer, säger han.
Chefen för dagens övning, förste sergeant Artur Skowronski, håller med.
– Andra kulturer, religioner och språk kan absolut tillföra mycket när man är utomlands. Det ökar förståelsen. När jag gjorde lumpen hade vi två killar som fastade – bara det gör ju att jag vet bättre vad det handlar om nu, säger han.
För lite knepigt är det förstås med en fastande soldat. Att varken äta eller dricka går ju helt emot alla regler om stridsvärde, alltså vikten av att äta, dricka och vila när man kan för att vara så pigg som möjligt under lång tid.
– Jag tycker att det går väldigt bra, men det är klart att jag håller ett extra öga på Afzali. Han får anmäla begränsningar om han känner att det är något han inte orkar med. För de andra är det bra att se att han gör bra ifrån sig trots fastan. Hittills har vi ätit lunch 11.30 och middag 16.30. Så kommer det inte att vara hela tiden. Det är en soldats vardag att klara av att inte äta, säger han.