Hoppledaren gör tecknet och soldaterna som ska hoppa denna omgång reser sig upp och går hackigt fram till rampen, som är den sista delen av flygplanet soldaterna står på innan himlen tar vid.
En minut kvar visar en lastmästare från flygplanet genom att hålla upp ett finger. Soldaterna repeterar genom att hålla upp ett finger så att inga missförstånd ska ske.
Så bär det av. I en snabb följd, styrd av hoppledaren, hoppar soldater ut ur flygplanet. Först viker de delvis ihop sig och håller ut armar och ben så att inget kan trassla in sig. Så ett snabbt ryck och fallskärmen dras ut. Cirka 70 sekunder tar nerfärden till marken och soldaterna ska både styra undan från varandra och styra in mot landningsplatsen innan själva landningsakten tar sin del av nerfärden. En duns och en hopvikning av kroppen så har soldaten landat. Förra veckans repetitioner och tragglande av landningsproceduren testas nu skarpt.
– Det är det häftigaste jag har gjort, berättar en av soldaterna på Fallskärmjägarplutonen. Jag kan inte beskriva det. Självklart var jag rädd innan - vem skulle inte vara det, berättar han med glädje över hela ansiktet.