Onsdag eftermiddag och lunchen är precis avklarad när värnpliktiga från Skånings kompani hämtar ut sina vapen och hoppar upp i bilarna. En kort tur till Kråkberget på övningsfältet och där ställer killarna upp för genomgång om vad som ska hända under eftermiddagen.
Utföra uppgifter enligt order
Nu har de legat inne i en och halv vecka och börjar komma in i detta att de inte alltid vet vad som väntar utan de lyder de order de får.
– Det har varit lite jobbigt första tiden, inte fysiskt men psykiskt, säger en av killarna och berättar om att det är en omställning att inte själv påverka vad som ska hända utan att det är någon annan som bestämmer. Samtidigt börjar de förstå att det är viktigt att kunna ta emot en order och då veta exakt vad man ska göra.
Om de, i en verklig situation, skulle få en order om att ge sig ut i strid finns det flera olika saker de måste ha kontroll på innan de ger sig iväg. Uppgiften ska lösas på bästa och säkraste sätt och soldaterna måste vara ”färdiga till strid". I en sådan situation är en av sakerna de måste tänka på att synas så lite som möjligt för motståndaren.
Göra sig osynlig
– Kolla hur terrängen ser ut där ni ska verka, den avgör hur ni maskerar er, säger löjtnant Andreas Landberg, som leder dagens genomgång och just nu visar hur de ska maskera sina hjälmar och måla sig i ansiktet för att synas så lite som möjligt. Han lägger på grön, svart och lite brun färg och förklarar hela tiden varför han gör som han gör.
– Men om det regnar då? frågar en av de värnpliktiga men han blir lugnad med att det krävs både tvål och vatten för att färgen ska släppa.
När Landbergs genomgång är klar ska de värnpliktiga själva testa. De börjar kolla runt omkring sig efter material att maskera sina hjälmar med.
– Tallkvistar, nja vet inte, vi kommer kanske hålla oss mer i nivå med de lövklädda buskarna, funderar killarna och ser sig om.
De ger sig ut och börjar plocka ihop löv och gräs och gör i ordning sina hjälmar så att de bättre smälter in i miljön.
– Min ser la inte jätterund ut, säger Dennis Zöögling och håller upp sin maskerade hjälm för kompisarna.
Han har försökt att maskera hjälmen så att den inte har så tydligt rund kontur. Den ska inte vara något som drar blicken till sig utan smälta in i omgivningen.
Upptäckt
Efter att ha maskerat hjälm och ansikte, kontrollerat vapen och sin övriga utrustning är de ”färdiga till strid”. Nu ska de testa hur deras maskeringar fungerar. Halva gruppen försvinner iväg för att gömma sig i terrängen. Resten av gruppen får efter en stund uppgiften att ge sig ut och patrullera och se om de kan upptäcka sina kamrater.
Nu vet de om att det ligger soldater gömda längs grässluttningen, något de kanske inte hade vetat i en riktig situation. Ändå är det inte lätt att se var de finns.
– Upptäckt!, skriker plötsligt en av killarna och pekar ut i skogen.
Där syns något mörkare som sticker upp lite i gräset, en av de gömda killarnas väskor. Genast bryter det ut en diskussion om hur man skulle kunna ha gjort för att väskan skulle ha synts lite mindre.
När alla är på väg tillbaka till bilarna verkar de flesta nöjda, nu återstår bara att tvätta bort kamouflagemålningen.