Ingen av dem hade någon erfarenhet från tunga fordon eller motorer tidigare, även om Patrik Eriksson visserligen jobbat som bilplåtslagare. De är på stormpionjärpluton, en nyhet på Livgardet från i år. Patrik Eriksson är bandvagnsförare och Natalie Friberg är lastbilschaufför.
– Vi pratade om det på mönstringen och det lät kul. Just det att det var på Livgardet också, jag är ju från Stockholm, säger hon.
Och hon har inte ångrat sig.
– Det är kul att köra lastbil även om det är mycket motorer och mycket nytt. Men man får plugga lite.
Patrik Eriksson håller med.
– Redskapen (exempelvis lastarmar och pallgafflar, reds anm) just till hjullastaren är lite kluriga. Men vem har sagt att det ska vara lätt? säger han.
Just nu får de en treveckorsutbildning på hjullastare. De blir de enda soldaterna på kompaniet och bataljonen med den kompetensen. Bortsett från sin specialistkompetens är de vanliga skyttesoldater.
– Det är det som är så roligt. Det här är som en extra grej, vid sidan om skyttet. Att bara hålla på med lastbilar hade jag nog inte tyckt vore så kul, säger Natalie Friberg.
– Vår utbildning blir väldigt bred. En del har bara utbildning på vapensystem men jag får fordon istället. Jag tycker att det är roligare, det har jag användning för på ett helt annat sätt civilt, tillägger Patrik Eriksson.
Men först vill de göra utlandstjänst.
– Jag har pratat med mina befäl och de säger att man alltid behöver chaufförer i utlandsstyrkan. Jag har också funderat på att söka vidare till officer, säger Natalie Friberg.
Om de klarar hjullastarutbildningen – de måste göra både teoretiska och praktiska prov – så kan de enkelt omsätta den till civil behörighet. Skillnaden mellan civil och militär utbildning på hjullastare är liten men Försvarsmakten fokuserar mer på de områden som hjullastaren används för inom förbandet, samt att en del redskap skiljer sig åt.