Många värnpliktiga får i sin utbildning bära massor av utrustning. För otränade kan 20 kg vara tufft, men de allra tuffaste kraven ställs på jägare. Deras utrustning väger mellan 55–65 kg och ibland upp till 80 kg. Det kan jämföras med före 1980 då motsvarande belastning var 30 kg.
– Orsaken till viktökningen är den tekniska utvecklingen och ett högre säkerhetstänk. Det tillkommer mer och mer utrustning som soldaterna ska bära med sig, säger Helena Larsson.
På fredagen försvarade sjukgymnast Helena Larsson sin akademiska avhandling "Premature Discharge from Military Service" vid Karolinska Institutet. I sin forskning har hon identifierat riskfaktorer som bidrar till att värnpliktiga hoppar av sin utbildning i förtid. Hög fysisk belastning är en sådan riskfaktor. Andra faktorer är otillräcklig träning innan inryckning, kroppsliga besvär - främst i ryggen och knäna, eller självupplevd dålig mental hälsa.
I sin forskning visar Helena Larsson att det finns tydliga tecken på att avhoppen minskar om befälen känner till varje individs förutsättningar och samarbetar nära med förbandets sjukgymnast. Den nya metoden som Helena Larsson har utvecklat bygger på en helhetssyn på den värnpliktige som involverar hela förbandet, allt från kompanisköterska till idrottspersonal.
– Befälen måste lyssna och uppmärksamma de värnpliktiga och anpassa kraven utifrån det. Man skulle kunna jämföra med hur en tränare arbetar med ett professionellt idrottslag, säger hon.
I Försvarsmakten ska nu ett systematiskt arbetssätt införas som innebär att en kartläggning med frågeformulär och olika fysiska tester och mätningar föregår den värnpliktiges utbildningsstart. Utifrån resultatet vidtas olika åtgärder såsom undersökning, behandling, träningsinstruktioner och anpassad belastning.
Förutom de förband som deltagit i forskningen har utbildning påbörjats med elever vid officersprogrammet och med befäl och övrig personal på I 19.
Helena Larssons avhandling omfattar fyra olika delstudier. Den första studien är ett urvalstest till jägarutbildning som nu används av Pliktverket. De övriga tre studierna omfattar kartläggningsmetoden och åtgärdsprogrammet.