Efter en kort briefing gör besättningen helikoptern redo för avfärd i ett strålande solsken, en helt blå himmel och tjugofem grader varmt. Inuti helikoptern är det fullt med tekniska apparater, lysande makapärer och nedsuttna stolar. Det luktar maskin och bränsle, efter ett tag pustar motorerna till och sedan dunkar de igång. Det är inga konstigheter, bara på med flygkläderna efter dagens lunch – pannkaka med sylt och grädde. Men låt dig inte luras av den till synes obekymrade och snabba starten, besättningen har en gedigen utbildning och säkerheten sätts främst i alla lägen.
– Har ni säkerhetsbältena på er? Ta inte av er dem om jag inte säger till, säger färdmekanikern Jan-Erik Liminga bestämt till passagerarna på helikoptern.
Väl i luften är den stora branden inne i Luleå det första piloterna får syn på. Röken bolmar upp flera hundra meter, ända upp mot helikoptern. Alla vänder sig mot branden för att få en titt, men efter en lång sväng måste piloterna tänka på att passa tiden. De ska möta upp en räddningsbåt nära Skellefteå och vinscha ner två passagerare från helikoptern till båten och sedan upp igen, en vinschövning.
Inne i helikoptern hör man ljuden från rotorbladen när de slår hårt i luften, samtidigt pratar besättningen i sina lurar, det är alltså svårt att få en lugn stund. Plötsligt får en av piloterna syn på ett solande par på en ö.
– Har de några kläder på sig? frågar en pilot och gör en snabb gir mot klippan. Det är en lättsam men koncentrerad stämning ombord.
Femton meters åktur
När räddningsbåten syns börjar ytbärgaren Harry Andersson dra på sig dräkten och alla selar, han ska nämligen först ner i båten och ta emot passagerarna. På ungefär 15 meters höjd vinschas Harry ner till båten och därefter är det de två passagerarnas tur. I helikopterns dörröppning sitter Jan-Erik Liminga och Stefan Larsson för att sköta vinschningen.
– Tre meter, två meter, en meter, nu är han nere på båten! säger Jan-Erik Liminga i radion.
Det går bra, håller man bara ihop armarna under selen finns det ingen risk att ramla ner i det kalla, vågiga och skummande vattnet. Istället för att hamna i vattnet dimper de två passagerarna säkert ner på båten med solen i ögonen och svetten lackandes i nacken.
Efter att ha vinschat upp personerna igen börjar det bli dags att bege sig hemåt Luleå igen.
– Det kändes lite ovant att göra just den här övningen, men det gick bra. Det finns alltid småsaker man kan slipa lite på, säger piloten Mats Gustafsson.
Snart i ett annat land
Som medlem i en helikopterbesättning får man se mycket av Sverige, men snart kan det komma att ändras till att se mycket av världen. Det finns planer på att införa helikoptrar till utlandsstyrkan och nytt folk kommer att behövas. I besättningen råder delade meningar om utlandsmissioner, vissa har barn och vill inte ut på mission.
– Vi kommer att behöva unga personer som är sugna på utlandstjänst, säger piloten Lars Grönlund.
– Att flyga helikopter är nog världens bästa jobb, det borde vara fler som söker in till helikopterutbildningen, säger navigatören Stefan Andersson.