Under övningens sista dag blev det dags för den utvalda svenska piloten att få kliva in ett av de Tyska stridsflygplanen Tornado. Passet som piloten fick följa med på omfattade en tre-grupp tyska Tornado med besättningsmedlemmar från sammanlagt fyra olika länder, – Sverige, Storbritannien, Spanien och Tyskland. Dessutom deltog ett tjugotal andra flygplan under passet.
– Många Nato-länder tillämpar ett utbytesprogram där officerare tjänstgör i andra flygvapen än sitt eget under en treårsperiod, för att sprida erfarenheter och kunskap. Detta var en riktig internationell flygning då det var tre utländska piloter i de tre tyska planen. Förutom mig själv var det även en spansk F-18 pilot samt en brittisk navigatör, berättar den svenska piloten.
Huvuduppgiften för passet som piloten följde med på var att hålla nere luftvärnet för att möjliggöra för övriga i förbandet att verka i stridsområdet, så kallade Suppression of Enemy Air Defence (SEAD). Den version av Tornado (ECR) som piloten följde med i är speciellt anpassad till denna typ av uppdrag då flygplanet först mäter in fientliga luftvärn via elektronisk väg, för att sedan bekämpa dem med signalsökande robotar, HARM.
– Det blev ett lyckat pass och förbandet led inte några förluster på grund av luftvärnsbekämpningar, berättar piloten.
Snabb lufttankning
När uppdraget var genomfört var det dags tanka planet innan flygningen tillbaka till F 21 vilket gjordes från en amerikansk KC-135. Att lufttankningen gick så fort och smidigt var något som förvånade den svenska piloten.
– Det kan i och för sig bero lite på att den tyske piloten, Dieter Huber har flugit nästan 3 000 timmar Tornado, berättar han.
Efter två timmar var flygplanen nere på backen igen och den svenske piloten hade många nya intryck att sortera.
– Dels har vi inte signalsökande robotar i flygvapnet. Vi har inte heller kommit igång ordentligt med lufttankning. Så jag skulle kunna sammanfatta detta pass med; mycket intressant och lärorik, säger den svenska piloten.