Väl framme i Chobay efter en timmes resa. Här finns inga fordon över huvud taget, väldigt lugnt och lite avvaktande stämning. Som brukligt i Afghanistan är barnen mest nyfikna. Rätt snart tar Isaf-soldaterna fram bollar för att dela ut. Lite huggsexa blir det, men ändå lugnt. Efter en stund kommer Mirza Muhammad fram.
– Här har det varit ungefär 500 hushåll och nu är det 50. Vi har börjat återvända till vår gamla hemby efter att ha varit på flykt i Pakistan i 30 år, säger han.
Det var 30 år sen Sovjet gick in i Afghanistan i ett försök att göra landet till en lydstat. Det är ganska fattigt i Chobay. Det finns ett hus som fungerar som skola – enkelt men funktionellt. Det finns också en moské och så de enkla hus som afghaner i byarna bor i. Förutom barnen är det ganska få som kommer fram till gruppen från PO Sheberghan.
– Vi är fattiga och håller oss lite för oss själva. Dessutom är det ganska många vuxna som är borta och försöker jobba ihop lite pengar. Jorden runt byn är bra, men vattenbrist är ett problem. Om det fanns fler pumpar och bevattningssystem skulle utvecklingen gå framåt i Chobay. Man skulle kunna hinna med fler skördar. Nu odlar man mest vete, korn och ärtor. Meloner, gurkor och andra frukter skulle ge mer pengar, säger Mirza Muhammad
– Det är bra för oss att orientera oss i närområdet utanför själva Sheberghan där vi bor. Vi planerar att besöka Chobay lite längre fram för att se hur skolan fungerar och om vi kan hjälpa till med något, säger PO-chefen major Magnus Jonsson.