Från momentövningar till samövningar

De nordiska CBRN-förbanden genomförde ett antal olika samövningar under helgen.

Det norska rekognoseringsteamet planerar sin insats. Foto: Catarina Hanell / SkyddC
Samverkan mellan dansk provtagningsgrupp och svenskt hemvärn ur Västerbottensgruppen.
Samverkan mellan dansk provtagningsgrupp och svenskt hemvärn ur Västerbottensgruppen. Foto: Catarina Hanell / SkyddC
Ett av momenten utspelade sig på ön Bredskär.
Ett av momenten utspelade sig på ön Bredskär. Foto: Erik Waatland / NNJHQ
En finsk CBRN-soldat undersöker om det finns farliga ämnen i byggnaden.
En finsk CBRN-soldat undersöker om det finns farliga ämnen i byggnaden. Foto: Catarina Hanell / SkyddC
Samverkan mellan dansk provtagningsgrupp och svenskt hemvärn ur Västerbottensgruppen. Foto: Catarina Hanell / SkyddC
Ett av momenten utspelade sig på ön Bredskär. Foto: Erik Waatland / NNJHQ
En finsk CBRN-soldat undersöker om det finns farliga ämnen i byggnaden. Foto: Catarina Hanell / SkyddC
  • En amfibiestyrka har upptäckt tunnor på en ö med misstänkt innehåll.
  • Detekteringsinstrumenten larmar och soldaterna mår dåligt.
  • Den lokala polisen misstänker olaglig användning av kemikalier och behöver hjälp från CBRN-styrkor. En soldat skadas och två motståndsmän dödas vid insatsen.
  • Nordbottnier hävdar att de blivit angripna av granater som innehåller någon typ av kemiska stridsmedel.
  • Lokalbefolkningen och BFOR-styrkan är i stort behov av livsmedel och andra nödvändiga förnödenheter. Det multinationella CBRN-förbandets huvuduppgift är därför att se till att hamnen kan användas. 

Det var några av de händelser som deltagarna Reccex (Nordic CBRN Reconnaissance Exercise) ställdes inför under helgen. För att göra situationerna så verklighetsnära som möjligt fanns I 19 hemvärn med som förband med områdesansvar. Inhyrda figuranter  uppträdde bland annat som besvärlig lokalbefolkning, illasinnade motståndsmän, sjuka soldater och skyddsstyrka.

Nationerna fick nu, för första gången under övningen, träna på att lösa uppgifter i sammansatta enheter, vilket var en nyttig erfarenhet. Normalt sett inleds varje CBRN-insats med att en rekognosering görs för att få en uppfattning om läget. Då används olika detekteringsinstrument för kemiska, biologiska eller radiologiska ämnen. Vid "reken" har en av soldaterna till uppgift att dokumentera vad som görs. Med utgångspunkt från rekprotokollet diskuteras sedan vad som måste göras. Exempel på beslut som chefen fattar kan vara om prover på vätska, mark eller luft ska tas, om sanering av soldater, byggnader eller fordon behövs och vilka särskilda skyddsåtgärder som måste vidtas.

Detta tillvägagångssätt skiljer sig inte nämnvärt åt mellan länderna eftersom procedurerna är reglerade i internationella reglementen. Det som däremot skiljer sig åt är vilka instrument och metoder som används. Diskussionerna efter varje moment blev därför intensiva och alla var överens om att man fått många nyttiga erfarenheter.