Alla länder som bidrar till en multinationella insats förväntas normalt utrusta sina bidrag med förmåga till primärvård, kvalificerad första hjälpen och ambulansfarkoster, en förmåga som kallas Role 1 med engelsk Nato-terminologi.
Normalt är det så att ett av länderna som deltar i en multinationell insats även bidrar med det som med engelsk Nato-terminologi kallas Role 2 Light Manouvre, en sjukvårdsnivå som motsvarar en begränsad kirurgisk- och intensivvårdsförmåga för att kunna rädda liv och lem. En sådan enhet betjänar då alla förband i styrkan.
I modern militär standard förutsätts att en sårad soldat eller sjöman kan nå denna så kallade livräddande kirurgi (Damage Control Surgery på engelska) inom en eller möjligen två timmar, tar det längre tid finns just inget liv att rädda för de svårt skadade. Denna tidsgräns är svår att ordna på land och ännu svårare till sjöss såvida inte den kirurgiska förmågan finns på eget fartyg.
När det svenska bidraget till Operation Atalanta planerades under hösten 2008 förutsattes att det i styrkan EU NAVFOR skulle ingå ett fartyg med skepps¬sjukhus av en typ som exempelvis det tyska stridsstödsfartyget FGS Berlin. Nu blev det inte så, inget land kunde avvara ett stridsstödsfartyg. På fregatter med operationsrum (för kirurgiska operationer), egen helikopter, helikopterplatta och hangar är det förhållandevis lätt att improvisera en förstärkt sjukvårdsförmåga som medger enkla kirurgiska ingrepp eller att organisera en sjuktransport till sjukhus i land. På så små fartyg som de svenska korvetterna går det däremot inte.
Högkvarterets insatsstab beslutade därför i februari att den svenska insatsen ska ha resurser till livräddande kirurgi ombord på stödfartyget Trossö som följer de båda korvetterna.
För ändamålet har ett nytt förband satts upp, utrustats, rekryterats och utbildats under februari och mars. Sjukvårdsenheten benämns marin traumagrupp.
Traumagruppen har utvecklats av Försvarsmedicincentrum. För att säkerställa rätt lösningar, verksamhetssäkerhet, dokumentation, underhållsplaner med mera krävs normalt en utvecklingstid på omkring ett år för att sätta upp ett nytt förband av detta slag. Det har krävts mycket stora insatser och mycket arbete på många håll inom såväl Försvarsmedicincentrum i Göteborg, Marinbasen i Karlskrona, Trängregementet i Skövde samt Försvarsmaktens logistik för att skapa den nya sjukvårdsenheten traumagrupp.
Arbetet innefattar utrustning, ombyggnad och inredning av två 20 fots containrar och rekrytering och utbildning av traumagruppens sjukvårdspersonal.
Traumagruppens uppgift är att kunna genomföra livräddande kirurgiska operationer på två svårt sårade och sedan, om så krävs, vårda dem under ett dygn inför evakuering till sjukhus. Traumagruppen består av fem personer och handräckningspersonal från fartygsbesättningen. En kirurg, en operationssjuksköterska, en narkosläkare, en narkossjuksköterska och en intensivvårdssjuksköterska utgör traumagruppens personal.
För att kunna undersöka, ge första hjälpen, operera och intensivövervaka en svårt skadad patient krävs även handräckning i form av en till tre sjukvårdsutbildade ur fartygets besättning. Traumagruppens vårdlokaler består av två 20 fots containrar, en operationssal med ett operationsbord och en intensivvårdsenhet med två sängar.
Enheten har bland annat röntgen, ultraljudsapparat (för undersökning av buk och bröstkorg), dopplerapparat (för undersökning av blodflöde i kärl), viss laboratorieutrustning (för kemisk analys av blod) och blodbank med svenskt blod. Operationsbordet och de två intensivvårdssängarna är utrustade med sugapparater, ventilatorer (enklare form av respirator), övervakningsapparater, blodvärmare och pumpar för vätske- och läkemedelstillförsel.