"Lumpen känns helt rätt"

Sead Zverotic står med en bag och en säck framför sig, ryggsäck på ryggen. Han har gjort lumpen i en timma ungefär. Snart ska han kalla prylarna bärsäck, stridssäck och tvättsäck.– Att göra lumpen känns helt rätt för mig. Jag hoppas kunna göra utlandstjänst också. Men jag har knappt börjat här – så jag ska väl inte säga något ännu, säger han.

Sead Zverotic (th) och Sebastian Zethraeus hjälps åt redan första dagen i lumpen. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Sead Zverotic, Truls Cederholm och Lovisa Persson ser alla fram mot sin värnplikt.
Sead Zverotic, Truls Cederholm och Lovisa Persson ser alla fram mot sin värnplikt. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
De blivande soldaterna väntar på att alla ska få ut all sin utrustning från förrådet.
De blivande soldaterna väntar på att alla ska få ut all sin utrustning från förrådet. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
”Det känns lite nervöst nu. Jag hoppas att det blir roligt” säger Andreas Lindberg, näst längst fram.
”Det känns lite nervöst nu. Jag hoppas att det blir roligt” säger Andreas Lindberg, näst längst fram. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
Sead Zverotic, Truls Cederholm och Lovisa Persson ser alla fram mot sin värnplikt. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
De blivande soldaterna väntar på att alla ska få ut all sin utrustning från förrådet. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten
”Det känns lite nervöst nu. Jag hoppas att det blir roligt” säger Andreas Lindberg, näst längst fram. Foto: Anja Edvardsson/Försvarsmakten

Sead är en av 41 personer som nu ryckt in som bevakningssoldater på P 7. En elva månader lång utmaning väntar.
– Jag tror inte det handlar om att vara stark eller smart, det handlar om att inte ge upp, säger han.
– Det är spännande att vara här. Jag ser fram emot att lida lite – det är meningen, att det ska vara lite tufft. Jag tror att lumpen är en bra början på livet, säger nya kamraten Lovisa Persson.

Truls Cederholm funderar också på utlandstjänst.
– Jag tror att det blir bra här: roligt, spännande och lärorikt. Jag tror att jag kommer att utveckla mig själv, bli mer mogen och vuxen. Om jag får en utbildning jag trivs med och de som är här tycker att jag är tillräckligt duktig, då vill jag åka utomlands. Då ska jag använda min utbildning för att hjälpa andra, säger han.

Nyosha Mosavatchi är inte lika entusiastisk. Han ville bli jägare, men en liten skada satte stopp för den tjänst han helst ville ha.
– Nu känns det mest som slöseri med tid att – men vi får se, säger han.
– Jag hade helst inte velat göra lumpen. Men nu är man här – då får man göra sitt bästa, säger David Karlsson.
– Det känns lite nervöst nu. Jag hoppas att det blir roligt, säger Andreas Lindberg.

Någon som vet vad som väntar och som kommer att göra allt för att det ska bli roligt, utvecklande och utmanande är löjtnant Martin Sandberg.
– Jag vill att de ska lära sig saker de kan ta med sig ut i livet, inte bara skjuta hit och dit. De ska till exempel lära sig samarbeta - även med människor de inte gillar, säger han medan hans kollega lär den nya plutonen att ställa upp på två – raka! – linjer en liten bit bort.
– Någonstans måste man ju börja, kommenterar Martin.

Det första han tänkt lära ut är alltså ordning och reda.
– Allt går så mycket snabbare då. Och jag vet att det är bra att kunna – jag har varit slarvig själv, säger han innan han går tillbaka till de blivande soldaterna som snart ska börja plocka ur alla prylarna ut bärsäcken, stridssäcken och tvättsäcken. Allt det där som inte är tröja utan fältskjorta, som inte är keps utan fältmössa, allt det där som är ovant i dag men som snart kommer att vara vardag för soldaterna i 17:e insatsplutonen.